Larsbo

Är lite dålig på att uppdatera just nu, trots att jag tänkt blogga lite flera gånger. Sitter med Jonas iPad nu och skriver, inte riktigt lika kul som en dator.

Vi är i stugan just nu och har varit här största delen av december hittills. Det är ju som lugnt och skönt att vara här "hemma" och bara dota på med sysslor som behöver göras, spela spel, åka skidor, promenera, basta och bara ta det lugnt.

Skidåkning är inte direkt roligt tycker jag, jogga/promenad/cykel är roligare, men det tar bra i alla möjliga muskler kände jag.
Dagen efter första entimmesturen vi gjorde tog jag mej knappt ur sängen och vandrade sedan runt hela dagen i bästa zeb macahan-stilen, haha.

Har även insett att det där med skoterkörning verkligen inte är min grej i skogen. På sjön går det ju bra, men i skog duttar jag mej liksom bara fram och hinner ofta inte svänga i tid. Blir det lite rakare gasar jagpå,för det är ju kul, och måste sen tvärnita, haha. Nåja, vi har ju tagit oss välbehållna till och från sjön med vattentunnorna iaf. Dessutom lärde jag mej köra in i garaget med skotern., trodde jag skulle råka köra rakt in i väggen eller nåt. Imorgon ska jag prova backa ut därifrån, håll tummarna!

Vad händer mer då? Jo, det visade sej att vi verkligen drog vinstlotten med lägenheten. Hon som bor där nu ringde mej och undrade om vi ville ha deras diskmaskin som dom har där nu . Jag undrade vad hon ville ha för den, men hon sa att "nej men inte behöver ni betala, vi behöver den ju ändå inte". Och det var ju ett väldigt generöst erbjudande då dom ju köpt den själv, men hade visst köpt en ny till deras nya lägenhet. Så visst, är det gratis kan jag väl ha en diskmaskin men hade aldrig betalat för att få ha en, då kan jaglika gärna diska för hand.

På torsdag åker vi in till Jokkmokk och kommer tillbaka hit till Larsbo först på söndag för att fira julen här i vanlig ordning. Ser fram emot att klä granen som vi var ochletade fram igår.
Det gick tungt att ta sej över plockaren och ner i diket fram till de inspanade granarna då snön på vissa ställen gick upp till höfterna..och inte har man ju fått sej några långa ben direkt, haha. Men nog lyckades jagallt svinga dom fram över snön.

Sen är det bara att se fram emot nyår. Tog första erbjudandet som kom in, så det blir nyårssupe i Luleå hos syster Sandra och Niclas. Vill egentligen köpa mej en ny fin klänning till festligheterna, men kanske dammar av nån gammal trasa ur klädkartongen istället för att spara in dom slantarna...får se hur jag gör ;)

Middagsbjudning

I förrgår sa kusin Eric att "Kan vi inte hitta på nåt på fredag? Vi kan väl äta lite god mat och dricka några öl..eller nåt!" så jag sa att "Visst, ordna ni (han o Jonas alltså) nåt så nog kommer jag".

jag har en ny standard nu att inte engagera mej i enmassa saker jag inte behöver engagera mej i ett tag framöver så jag får varva ner ordentligt och inte ta mej vatten över huvudet igen.

Så dom kom fram till att vi skulle äta middag hemma hos oss då vi ska flytta ut ur lägenheten nästa vecka och så bjöd dom in några av de närmaste.

 

Så kom fredagen. Vi handlade all mat, och jag offrade mej faktiskt och hjälpte dom med en inköpslista då jag vet av tidigare erfarenhet att dom är kassa på sånt där, och gick på bolaget. Sen var det bara att fara hem och göra sej fin, min huvuduppgift för kvällen.

 

Halv 4 kom Tommy och Thomas och började hjälpa med maten. Eller rättare sagt, Thomas och Eric satt med varsin öl vid köksbordet medans Jonas och Tommy började med maten.

 

 Mästerkockarna

 

Jag erbjöd mej att hacka sallad då jag ändå inte hade något att göra.

Sen vid fem kom Alex och Pernilla, och sen var det bara att vänta på att maten skulle bli helt färdig.

 

Menyn bestod av wellington på fläskfilé, hasselbackspotatis, hemmagjord grönpepparsås och sallad. Var nog många byxknappar som höll på att sprätta loss efter den måltiden, det var så jäkla gott!

 

Sen ställde jag mej och skulle diska, men si på fan att Thomas tog hand om det istället! Det är bra gäster det, haha.

Så när allt var undanstökat fortsatte kvällen med oss 7 pers runt vårat lilla köksbord för 4 med öl, och pommac och alkoholfritt vin för min del. Det hanns med många disskutioner, ännu mera skratt och det var bara så där över-roligt :)

 

Sen skulle Jonas, Eric, Tommy och Thomas på Opera och Alex och Pernilla skulle hem. Så jag och Alex städade undan alla tomburkar och sen blev det folktomt, men jag kunde ändå inte sluta le. Det var en sån rolig kväll!

 

Av med finklnningen och på med Hello Kitty-mysdressen i fleece och så kröp jag in under Hello Kity-täcket framför TVn.

Döm av min förvåning då jag hörde fotsteg på bron kring klockan 1 och Jonas och Eric kom in. What? Hemma redan? Dom käkade upp resterna av köttet som fanns kvar och sen var dom nöjda, haha.

 

 

Jag tänkte när jag gick och la mej att "gud så skönt att veta att man vaknar i toppform imorgon då jag bara hade druckit alkoholfritt", och såg fram emot lördagens rejäla motionsrunda jag hade planerat in. Tji fick jag.. Jag vaknade med huvudvärk och mådde illa. Wtf? Jag som inte ens brukar bli bakis när jag druckit vin och så, utan är alltid bara trött då dagen efter.

Aldrig mera pommac på party! ;) Haha. Får väl köpa mej en stor Ramlösa med nån god smak om jag ska på party igen innan 25e januari, haha.



Det nya livet

I fredags var jag till sjukan och skulle kolla blodtrycket, som man ju måste göra om man äter the pill of no babies.
Blodtrycket var prima som alltid, o sen fick jag även väga och mäta mej.
Då jag egentligen inte väger mej utan använder spegel för att se hur illa ställt det är (hehe) så vet jag ej vad resultatet blev, det fick hon ha för sej själv. Men längden, det var spännande!

Jag har sen högstadiet alltid sett mej som 164cm lång, och tycker att den siffran passar bra på mej. Men så mätte visst den där pinnen 166cm! Jäklarns, inte visste jag att jag hade fortsatt växa de där 2 centimetrarna!
Blev en väldans omställning i huvudet, då 166 låter fel för mej, haha. I-landsproblem så det skriker om det..

Så satt vi och surrade enmassa om allt o inget, som inte ens hade med mitt besök där att göra egentligen. Och jag sa att jag försöker gå ner lite i vikt (eller i fluff) men att det är klurigt att få motivationen att stanna kvar hela tiden.
Så hon föreslog att hon kunde ge mej en lista med uppgifter om hur mycket jag måste motionera per vecka och så får jag fylla i där vad jag gjort. Sen får jag komma tillbaka dit den 25e januari på en ny vägning där hon ville se resultat!
Och jo, det hjälper faktiskt då man vet att det är nån annan som ska kontrollera att man skött sej, haha.

Så nu har jag bannat fikabröd, snask, chips, glass och alkohol fram tills dess. Jag tillåter mej själv att dricka light och zeroläsk om jag blir jättesugen och litelite naturkarra på en helgdag om jag vill. Strypa till helt är nog ingen bra idee.
Så har jag börjat anteckna i min kalender vad jag äter varje dag så ser man ju om det ser ut att vara på tok för mycket eller inte, haha. Än så länge ser det helt okej ut.

Kan inte köra med min app där man väger o skriver in maten då vi råkat packa undan köksvågen i en kartong..menmen, får gå utan!

Är mäkta stolt över att jag t o m lyckades låta bli marängtårta hos Jonas mamma i förrgår då vi var där på middag. Marängtårta är ju en av de bästa tårtorna jag vet!!

På nyår tillåter jag mej dock att dricka lite bubbel och nåt litet gotta på julafton, men det kan jag tycka är helt okej.
När den 25e januari har passerat får jag dricka mej nåt glas vin på party om jag vill och äta nån karamell under helgen. Men med begränsningar! haha.

Jag har då tagit mina promenader varje dag, förutom igår då jag var helt slut i kroppen och armar och ben var som gelé.
fast på mitt papper jag fick står det promenader på 40-45min 3-4ggr i veckan. Men jag satsar då på en promenad varje dag. Skönt att röra lite på sej, och joggandet ställer jag in under vintern.

Nu ska vi ju flytta ut till pappa i stugan i december, och då har man ju inte tillgång till affärer så då är det ju lättare att hålla sej undan snask o sånt, det blir bra!

Dessutom får vi ju ta över Josefins motionscykel när vi flyttar in i våran lägenhet, så då skaj ag göra upp ett schema över hur mycket jag ska trampa på den under mina små pass och hur mycket jag ska göra med hantlarna och de övriga muskelövningarna.
Såg att det finns billiga boxhandskar och såna där mjuka plattor nån annan håller i som man kan slå på på Rusta. Ska nog göra en investering där, hehe, Jonas tycker ju också att sånt är kul så då kan man ju köra tillsammans med dom.

Och vad är då målet med det hela? Tjaa, mindre av det fluffiga på kroppen så att man ser musklerna lite mer och inte bara känner dom. Och så tänkte jag att kroppen ska må bra på insidan också, har hört det är bra ;)
Vill inte vara smalsmal, det är inte min grej. Lite att ta i vill jag ha och så muuuuskler! :D

Nåja, ska inte tråka ut er få som läser med sånt här tjaffs. Ville bara berätta om mina planer! :)

synd att det inte funkar med karateträning för mej..kroppen min är inte byggd för det riktigt :( det som var så roligt!

10 favoritband/sångare

1. KISS - vem kan toppa dom liksom?
2. Beatles - speciellt senare Beatles när dom började utforska musiken lite
3. Sweet - Man blir som glad av dom
4. Babyshambles - många konstiga ord här o där jag inte förstår, men underbart ändå
5. Amy Winehouse - dog på tok för tidigt..
6. Ramones - helt enkelt
7. The Runaways - lite jävlaranamma!
8. Bob Dylan
9. Janis Joplin - om man ändå hade fått sej en sån sångröst
10. The Doors

Har säkerligen glömt nåt band som jag lyssnar mer på än de på listan, men stod som stilla i huvudet nu, haha, AC/DC skulle nog ha fått kunna knipa en plats också! Äsch då, nåt åt det hållet iaf.

The Runaways.. vart har alla tuffa brudar tagit vägen inom musikbranschen idag?

Sömn

Jag har haft jättesvårt att sova senaste tiden. Var trött, men kunde ändå inte somna utan låg vaken hela nätterna, somnade på morgonen och klev upp ett par timmar senare igen då jag ändå inte kunde sova nog djupt.
Allt detta var då pga all jävla stress över att hitta lägenhet, vilket verkade totalt omöjligt där ett teag, och ett nytt jobb.

Detta resulterade i konstant trötthet, visste knappt vilken dag eller tid eller vad jag själv hette tillslut.

Men så hittade vi en lägenhet, och jobb känns inte lika stressigt då jag tror dte löser sej när vi väl installerat oss där, och jag kände stressen lämna kroppen och trodde jag skulle kunna sova ut äntligen..men tji fick jag! Det fortsatte ändå med sömnlösa nätter, ett par timmar sovandes på morgonen och nån timme under dagen då jag slocknat av utmattning.

Men så här för några dagar sen, då jag av nån anledning vakat hela natten hos Sandra så somnade jag till en 5 minuter ungefär på sängen här hemma med datorn i knät. I drömmen träffade jag min saknade lilla farmor som dog för 9 år sedan.
Hon gav mej nån underlig amulett (fattar fortfarande inte riktigt vad det var, och går inte att förklara hur det såg ut). Så strök hon mej över håret ch log, och så sa hon att jag såg så trött ut och borde sova ut ordentligt.
Hon såg så lycklig ut, mycket gladare än hon tidigare gjort när jag drömt om henne (hon som jämt var så glad när hon levde och skrattade en gång i minuten ungefär vill jag minnas), så när jag vaknade upp igen så kändej ag mej alldeles varm inombords och med ett stort leende på läpparna.

Jag slog genast av datorn och la mej under täcket för att sova en stund. Och sov, dte gjorde jag! Hela dagen lång (för det var på morgonen det där hände) sov jag som en stock. Sen kom Jonas och väckte mej för att han hade lagat middag.
Jag klev upp för att äta och var vaken nån timme, och gick sen och la mej igen..och sov som en stock!
Kring 8-9 på kvällen gick jag upp igen och kollade lite på TV och tänkte att "helsikes, nu är dte ju kört att sova inatt!".
Men runt 10 var jag så trött igen att vi båda gick för att sova..och jag slocknade direkt och sov fram tills klockan ringde 08.04, och det var SÅ skönt att vakna och känna sej så jäkla pigg och full med energi!

Det har hållt i sej ännu.
Att det ska krävas en farmor i en dröm för att man ska kunna sova!

Så dagen efter köpte jag två gravljus och gick igårkväll ner till graven där farmor och farfar (och flickebarnet) ligger och sussar.
På det ena skrev jag "saknar er" och på det andra ritade jag ett hjärta där det stod "E+A" (Ebba och Albin hette dom).
Så pratade jag lite med dom och hälsade från alla kusinerna :)

Det såg så roligt ut, för det lyste lite här och där där på gamla kyrkogården, och de gravar där det lyste hade upptrampade stigar fram till stenen..men inte Larssons grav inte, här var det uppskottat som värsta parkeringen :D Jag som hade förberett mej med rysstövlarna då jag förra julen fick hasa undan snö med fötterna för att ta mej fram, haha.
Hehe, dom skulle ha gjort en familjegrav där alla fick plats..farmor o farfar med deras 11 barn och så alla barnbarnen..vad är vi? 17st? Haha, det hade sett ut det ;)

Farmor i friserartagen. Vet inte vem hon klipper, men ungen där bakom är då faster Mona :)

10 favorittidningar

1. All om Historia - dyra som fan ju, så köper sällan, men det är ju spännande läsning!
2. Veckan NU! - är tyvärr en sucker för skvallerblaskor, man behöver inte tänka så mycket och det är mycket bilder
3. Nära - om övernaturliga saker. Ibland blir det lite mycket om änglar o sånt, inte lika intressant..haha. Jag vill ju läsa om spöken och såna spännande grejer!
4. NSD - vill jag ha reda på vad som händer så är det den jag läser
5. Barbie - kan inte låta bli att gilla serierna som är fotograferade bilder av dockorna
6. Kalle Anka & Co - vill också bo i Ankeborg :(
7. Mumin - vet inte om den finns längre, har inte sett nån sån serietidning på länge, men den var bra iaf
8. Hälge - underbart!
9. Nemi - hon är rolig hon
10. Wendy - vet inte hur många gånger jag läst alla mina gamla wendytidningar. Prenumererade från typ 2an och fram tills jag började gymnasiet.

Var nog ingen speciell ordning på dom där, beror ju lite på vilket humör man är. Köper sällan tidningar, och när jag gör det så blir det oftast skvallerblaskor, billig och enkel underhållning för en stund.¨
Men ibland lyxar jag till det med en historietidning, eller hugger första bästa pappa alltid har liggandes i stugan.
Tidningen Nära finns tyvärr inte i Jokkmokk, men i Luleå lyckades jag hitta den tillslut!

Coco läser NSDn i stugan

10 favoritsnacks

1. Apelsiner i december!
2. Ostbollar
3. Choklad
4. Naturkarra
5. Hallon
6. Cream cheese-chips
7. Popcorn
8. Wasa sportbröd
9. Ananas
10. Honungsmelon

Lägenhet

En liten update vad gäller lägenhetssök...sökandet är över! Igår fick jag ett tjockt, stort kuvert från Lulebo med hyresavtal och ett avtal till Luleå Energi (så vi får nån el) som skulle signeras och skickas tillbaka.
Vad jag inte visste var att man måste ha en hemförsäkring om man ska bo i deras lägenheter. Men det var lätt fixat.
Vi kollade runt lite på nätet och fastnade för nåt hos Folksam. Jag satt och kollade och försökte förstå hur man gjorde, men blev bara förvirrad. Så Jonas ringde dom istället. Var en mycket glad och hjälpsam karl som hjälpte oss att teckna en försäkring till ett rimligt pris (var mycket billigare än jag trodde).
Så i veckan får vi väl alla papper därifrån, och försäkringen börjar gälla från 1a februari då vi flyttar in och jag skulle få betala för ett helt år på en gång. Var inge dyrt ju, så tänkte att det var lättare än att betala varje månad. Dessutom har vi ju ingen hyra att betala de två närmaste månaderna, så funkar ju finfint.

Skuttade senare under kvällen upp på byn och postade, så nu är allt i sin ordning och bara den långa väntan på att få flytta in är kvar.
Men när vi nu tagit oss ur den här lägenheten (om typ 2 veckor) så går man ju bara och längtar efter julen, så då går det fort. Och sen är det ju bara januri man ska ta sej igenom så är vi där...i våran nya, fina, stora lägenhet!

Jag och Josefin var och kollade på den i lördags. Den var helt över förväntan! Den var ju gigantisk! Haha, men inte gör det mej nåt.
Det bästa var nog nästan att köket kan husera ett större bord än för 4 pers.

Den var som väldigt fräsch med nya golv (förutom ena sovrummet, men var helt okej golvmatta där inne ändå), neutrala tapeter (kan man ju dekorera precis som man vill) och helt och rent eller vad man ska säga.

Fyra garderober i ena sovrummet, vilken skillnad från att ha delat på en sån där lång o smal! Så var det ju en skrubb, vilket vi ju har nu också.

Det blir perfekt det där. Bara att jobb som fattas så är jag helnöjd. Skickade in två ansökningar igår, så hoppas hoppas. Alla andra jag skickat in har jag då inte hört ett ljud från, inte ens "tack för ansökan men vi har tillsatt tjänsten" som man alltid brukar få.
Nåja, det löser sej.

Så nu åker jag runt på små moln.

Innan jag glömmer, Jonas frågade mej "vad var det där i morse?". Jag fattade ingenting, men då han sa vad som hänt så ringde det en liten klocka..
Han hade vaknat av nåt ljud han inte fattade vad det var, och jag småvaknade av att han vaknade och sa högt "Vad fan var det som lät??!" varpå jag hade sagt "nej men jag sjöng lite bara..." och somnat om sen.
Och nej, inte hade jag sjungit nåt, haha, men han verkade då godta det som förklaring på ljudet, haha. Kanske hade jag drömt att jag sjöng, ingen aning. Men kul var det :D

10 kändiscrushar

1. Paul Stanley - ingen kan knipa hans första plats!
2. Sylvester Stallone - hängläppen hans har nån viss charm
3. Russell Brand - han är ju inte riktigt klok karln, men helt enkelt underbar!

sen har jag ingen mer nu, men kan ju fylla resten av listan med såna jag haft genom åren, haha.

4. Billie Joe Armstrong - jodå, när jag gick lågstadiet skulle han bli min närj ag blev stor
5. Taylor Hanson - vad tänkte jag då undrar jag?
6. Giuseppe Andrews - Nog är han lite charmig, men har som kommit över den där crushen nu, haha
7. Leonardo DiCaprio - Leo som Jack Dawson, nog blev man lite kär allt...
8. Zach Hanson - ja det växlade väl lite mellan de två på den tiden...blå eller bruna ögon, det var svårt att välja ;)
9. Pete Doherty - gillar han fortfarande då han gör så bra musik, men just crushen där har väl gått över
10. Ryan Philippe - i mellanstadiet var han väl skithet vill jag minnas, haha

Haha, ja vad ska man säga? Smaken min har då förändrats ordentligt sen dess...

 

Het - hetare - paul stanley ;) haha



Elefantmannen

I fredags var jag och syster Cecilia och såg Elefantmannen på Norrbottensteatern. Det var ju då en opera som handlade om Joseph Merrick (elefantmannen alltså) och Jack the Ripper, kan det bli mer perfekt för min smak?
Jag satt som förstelnad från att orkestern började spela sina första toner, han knappt andas för det var så bra.
Opera är ju väldigt speciellt, och är väl inte det bästa jag vet (förutom Fantomen på Operan, hehe), men med rätt story och känsla så är det fantastiskt tycker jag.
Det var speciellt en karl där som var så jäkla bra. Han hade jag velat se som Fantomen på operan, och det är stort för att  komma från mej så jag är väldigt kräsen med mina fantomar.
Tyvärr kommer jag inte ihåg vad han hette, och har förlagt programbladet på nåt smart ställe.

Regimässigt har jag bara två saker att "klaga" på. Joseph hade ryggen mot publiken under en scen där, och jag såg faktiskt inte motivet för det, man hade kunnat sätta allt lite mer "på sniskan" så att rösten inte dämpades för honom och handgesterna han gjorde kunde synas. Men fanns väl kanske en tanke med det som jag inte förstod, men för mej är det ett stort no-no när det gäller en sådan scenföreställning.
Det andra var att på vissa ställen verkade elefantmannen kunna vrida oc vända nacken fritt i snabba rörelser, medans för det mesta var det mer att överkroppen följde med då han skulle kolla åt sidan eller bakåt (så som det nog ska vara, då huvudet hans var på tok för tungt för kroppen och nacken kunde knäckas etc).
Att han gjorde lite knyckar med nacken när han sjöng, visst det går ju inte att klaga på då man kanske gör så när man sjunger opera (såg då ut som om det hörde till sångtekniken, haha).
Men däremot ska han karln ha beröm för att han t o m stannade i karaktären då han med släpande elefantmanssteg försvann ut i kulisserna och han hade hamnat bakom skynkerna på sidan av scenen. En annan hade väl hasat sej bakom skynket ochsen traskat på som vanligt, haha.

Men förutom just de där två småsakerna så var allt fantastiskt! Fällde t o m en tyst liten tår på slutet då han dog och havsvågorna kom fram på skärmarna där bakom och övriga sjöng...men på de första raderna var det visst nån som stortjöt, det bommade jag då, haha, var väl så tagen av showen.

En rolig sak var ju att när vi hade satt oss på våra platser så var det en gubbe som gick in på raden framför oss och satte sej framför mej. Jag tänkte att "men gud vad han såg bekant ut. Jag måste ju ha sett han förut nånstans". Cecce viskade att "Det är doktorn från Rännstensungar", haha, att man skulle känna igen han så här på äldre dar :D Men när hon sagt det så klickade det ju, när han pratade med karln han hade bredvid sej ås hörde man ju på rösten också att det var han :D

Och ibland undrar jag ju om jag kanske skulle ta och gå en svenskakurs.
I pausen skulle jag gå och köpa varsitt glas vin i baren, och kom inte på ordet "kontanter", så det blev istället...
-Två glas vitt, tack
- (han slår upp två glas) Så där ja. På kort?
- Näääee..på..på pengar!
- HAHAHA! Ja, då tar vi det på pengar. (ger han pengar) så får du 41 tillbaka på pengar

Kul man kan roa nån med sin förvirring.

Efter showen gick vi förbi på Harrys och tog oss varsitt glas rosé medans vi väntade på bussen till Örnäset. Vi bommade den och fick vänta ytterligare en halvtimme med varsitt nytt glas. Sen tog vi oss hem till Josefin, som hade besök av Cecces karl Rickard. Så vi drack lite vin och surrade, och glittrade, fram till småtimmarna.

En mycket trevlig fredag :)

Den riktige Joseph Merrick, 1889

10 kvinnliga favoritskådisar

Det här blir riktigt klurigt, lär inte bli 10st. Har som inga direkta favoriter då, jag tycker de flesta kvinnliga skådisarna these days liksom bara är...det finns som inte några såna där direkta karaktärer, det är lite synd..men nån ska jag väl kunna komma på iaf :)

1. Kate Winslet - alltid varit en favorit, hon kan variera sej och jag tror på hennes olika karaktärer
2. Charlize Theron - hon får hamna här bara för att hon är så jäääävla bra i Monster, har som inte direkt sett nåt annat med henne. Men det var så bra att hon förtjänar en plats på min kräsna lista ;)
3. Helena Bonham-Carter - udda roller, udda hela hon..looove it! haha
4. Hilary Swank - nog är hon duktig allt :)

Kommer tyvärr inte på nån fler nu, men kom däremot på att Benicio Del Toro skulle ha varit med på listan över manliga skådisar.

Ännu en helg

Veckorna går bara snabbare och snabbare tycker jag! Snart är det jul ju. Men i år blir det väl inget julpyntande för min del, vi har ju ingen egen lägenhet då att pynta i då.

Igår var vi hos mamma och åt mat. Hon hade stannat hemma istället för att åka till stugan och hade det tråkigt själv, haha, så då bjussade hon till med go'mat.
Det serverades nån grekisk köttgryta jag inte minns namnet på, nån slags stekt potatis och en grönsakskorma, så fick vi naanbröd till. Var förjäkla gott och jag fick t o m en matlåda med mej hem.

Hon sa då att vi får ställa våra grejer i huset tills vi hittar lägenhet, pjuuh, det som får plats iaf. Men övervåningen används ju inte riktigt så nog går det att palla upp grejer där, haha. Jag var också välkommen att kvarta där om jag inte löste det på annat sätt.
Jonas tänkte bo hos sin mamma, men jag tycker det är jobbigt att bo hos andra så där, så blir väl mamma för min del. Kul att "flytta hem" när man är 25 år, haha. Men det är ju bara temporärt som tur är. Kanske man slipper betala hyra då, hade ju suttit fint med en extraslant som man kan slänga in på sparkontot!

Syster Sandra har då köpt flyttkartonger åt oss i helgen, så till veckan kan vi börja småpacka lite och köra iväg. Sånt där som vi inte behöver närmsta månaden och så. Känns bättre att göra lite i taget, för då hinner man ju rensa medans man packar ihop allt. Gör man allt i ett svep kan det lätt bli lite hapsigt för min del då det gäller flyttpackningar.

Sitter och kollar på årets bilder...fan vad jag saknar mitt hår! Haha, lär ju få väna några år innan det uppnår samma längd, det växer så sakta.
Och alltså, jag trodde att kort hår skulle vara lättskött. Men jag måste vara någon slags expert på att få risigt hår.
Mitt är väl ett par centimeter långt/kort nu. Så kommer man ut ur duschen, torkar håret och kammar det..men likförbannat så lyckas det bli nån ristjorv innan dagen är slut. Wtf? O kammar jag det inte, ja då står det åt alla håll och går inte att platta till, haha.
Nåja, det växer väl till sej.

Så har jag kommit på vad jag måste införskaffa; en sån där resväska man kan dra upp ett långt handtag på så man kan dra den efter sej. Vore ju jättepraktiskt även om man bara ska mellan Jokkmokk och Luleå nån helg eller så. Och ska man nån längre tripp så är det ju ännu bättre.

I juni ska vi ju till Stockholm och se KISS!!! Och då ska jag då verkligen ha sett till att hitta dne ultimata resväskan, hehe. Vill ju ha en fin som man lätt känner igen. Den ska inte vara alltför stor heller.
Så måstej ag köpa vinterskor och en vanlig täckjacka man kan ha om man ska ut och promenera och så under vintern. Jag har ju bara kappor, och det känns inte så hurtigt, haha, och har man en mjukisbyxdag hade det kännts bättre att kunna ta på sej en vanlig jacka istället för kapporna om man måste ut i ärenden.

Ååhh, hår man kan göra frisyrer med!!

10 manliga favoritskådisar

1. Sylvester Stallone, aahh, lovely! Finns ingen som gör action som den mannen!

2. Johnny Depp, så jäkla bra på att skapa karaktärer man faktiskt tror på

3. Leonardo DiCaprio, helt över förväntan vad duktig karln är

4. Jack Nicholson, The Shining, behöver man säga mer?

5. Anthony Hopkins, att se när han glider över från sej själv till att vara Hannibal är obeskrivligt!

6. Peter Stormare, vet inte vad det är, men han har då lyckats charma mej som fan, haha

7. Adrian Brody, samma som med Stormare, det är nåt med han och hans skådespeleri jag inte kan få nog av...

Kommer tyvärr inte på några fler som är så där att jag verkligen vill se en film "bara för att han är med". Annars är det bara så där att "han var jäkligt bra i den rollen", så det får bara vara 7st på listan. Sen kommer jag väl på i efterhand att jag glömt någon, haha.

10 favoritböcker

1. My Booky Wook - Russell Brand
2. The People of the Abyss - Jack London
3. Jack the Ripper, fallet avslutat - Patricia Cornwell
4. Djurfarmen - George Orwell
5. John - Cynthia Lennon
6. Ett ufo gör entré - Jonas Gardell
7. Populärmusik från Vittula - Mikael Niemi
8. Berättelsen om Pi - Yann Martel
9. Slav - Mende Nazer
10. Kalle och Chokladfabriken - Roald Dahl

10 favoritdrycker

tar väl en till, har inget att göra :)

1. Chai-te med mjölk, det är verkligen nåt jag får cravings efter framåt kvällskvisten
2. Vitt vin
3. Kolsyrat vatten
4. Julmust
5. Grapejuice
6. Apelsinjuice.
7. Magners
8. Vanligt kranvatten
9. Allt annat te, så länge det inte är lakritssmak på det
10. Cola zero

10 favoriträtter

1. Riktigt starka, indiska currygrytor
2. Potatisgratäng med marinerade quornfileer och nå grönsaker
3. Korvstroganoff o ris
4. Lasagne
5. Pasta med nån god sås, vitlöksbröd och parmesan
6. Jacket potatoe med bönor o sallad
7. Savoykålssoppa
8. Falafel i pitabröd
9. Pizza
10. Vad som helst med rejält sting i


Jag hittade en komplett lista, men nu hoppade jag över två stycken listor då jag inte kunde svara på dom. Den ena var "konstigaste raggningsrepliker jag hört", har nog aldrig hört nån sån. Dena andra var "bästa konserter" och jag har inte direkt varit på nå konserter jag velat se mer än Sweet och Motörhead, så det är ju ingen vits ;)

Insomnia

De där 10-listorna ska väl komma en per dag egentligen, men sitter så sällan vid datorn så passade på när jag ändå var vid den.

Fy fan vilka sömnlösa nätter det blir här i hushållet.
Kan ju förstå att Jonas intek an sova, han sover ju halva dagarna, men jag kliver upp mellan 8 och 9 på dagarna. Blir lite trött vid 9 på kvällen men tycker då att det är för tidigt att sova så stannar uppe..och är sen klarvaken till typ 4 iaf.
Men gårdagen tog nog priset...klockan hann bli 6 innan jag somnade..och sen upp kvart i 9 för att försöka mej på direktbokningar av lägenheter.
Men tjaa, nu är klockan kvart över 2 på natten och John Blund verkar ha tappat bort våran adress, dumgubbe!

Om en månad ska vi vara utflyttade ur lägenheten, och vet ännu inte riktigt vart vi ska ta vägen då. Är så jobbigt att behöva bo på andra ställen än "hemma".

Imorgon går bokningstiden ut på en av lägenheterna jag bokat, och just nu ligger vi 4, känns lite hoppfullt iaf. Annars brukar vi ligga på typ 7-8 plats och klättra upp till 3-4 plats innan dom slutligen försvinner.
Och med direktbokningar har jag inte haft nån större tur. De vi vill ha ärj ag för sölig för och resten är för dyra. Idag fanns det bara en på Tuna för 6000-nånting. Vi har gränsen vid 5000. Och en etta pallar jag inte. Klarar inte ens att bo i en etta själv, får panik! Haha. Och vi har ju bott i en liten etta, och en större etta, ihop och det är pest och pina! Så en tvåa eller en trea. Jag hoppas mest på att vi lyckas knipa en trea.

Kommer sakna den här lägenheten rejält. Älskar våra mintgröneaktiga köksluckor, uteplatsen, egna uppfarten, golven...
Men nåt jag inte kommer sakna är snöskottningen och badrummet! Elementet där inne för lite som det vill. För det mesta funkar det bra, men hipsvips så värmer det inte. Visst ett element går att byta ut, men det drar även från fönstret trots att dom blev tätade förra sommaren, haha. Så kan ju tänka mej känslan av att sitta där under vintern när graderna kryper kring -30 och elementet tar en paus. Brrr!

Flyttkartonger måste införskaffas. Vill ha rejäla kartonger den här gången, och markera upp med penna på varenda en vad som finns där i! :)

Nu ska jag kolla lite på vinterskor. Behöver nya.. Men är ju roligare att köpa finskor!

10 saker jag inte kan gå ut utan

1. Kläder
2. Börs
3. Lypsyl
4. Måste kolla spisen 3 ggr. Går först fram och säger "noll" till varje spisknapp så dom är av, backar ett steg och kollar så de ännu är av (kan ju ha kommit åt med nåt så den vred sej) och kollar sen när jag gått ut ur köket så inte den röda lampan lyser (hade väl kanske dugt att göra bara det egentligen).
5. Ipoden
6. Nycklar (om inte Jonas är kvar hemma då)
7. Telefonen
8. Väskan
9. Ska vi båda vara borta mer än en timme måste jag kolla alla lampor så dom är av
10. Pu'i'undeh'ya'li'oba-o ;)

10 favoritserier

(ingen speciell ordning här heller)

1. Desperate Housewives
2. Sex and the City
3. That 70s Show
4. Life's too short
5. Ghost Hunters
6. Paranormal State
7. Russell Brands Ponderland
8. Macahan
9. Antikrundan
10. Hell's Kitchen

10 favoritfilmer

Klurigt..olika för olika tider. Tar väl i nuläget då.

1. Rocky 1-6
2. Shutter Island
3. Rambo 2
4. F.I.S.T
5. From Hell
6. The Phantom of the Opera
7. The Pianist
8. Om en pojke
9. Shutter
10. Scarface

Ingen speciell ordning på dom, förutom Rockyfilmerna som kommer först då :)

10 fakta om mig själv.

Jag gör väl ett försök med en sån här grej då..som jag knycker av Josefin! :)

1. Jag älskar sallad i alla möjliga olika varianter, men äter det alldeles för sällan. Anledningen är att jag starkt ogillar att hacka grönsaker och blanda ihop allt och köpa grönsakerna. Är väl ingen större ansträngning egentligen, men nånstans i mitt huvud så köper jag då hellre en påse fryst broccoli och kokar och äter till maten, medans smaklökarna egentligen längtar efter den där gudomligt goda salladen med gurka, småtomater, ruccola, avocado, fetaost, majs osv...fan nu blev jag hungrig!

2. Jag hatar fingerknäppningar! Är det bara en, visst, men flera på raken - huja! Ännu värre är en "fingerknäpparkör" som knäpper i takt..yuk!

3. Jag har extrem fågelfobi. Vart den kommer ifrån vet jag inte, men så långt tillbaka jag kan minnas har den funnits där. Kan inte ens se dom på bild. Jo, papegojor går bra på bild och tecknade fåglar som inte ser så verklighetstrogna ut. Men annars, det går inte! Kan börja gråta, springer kors och tvärs om det är en i närheten, har mardrömmar om dom, tappar känseln i benen, börjar må illa så jag håller på att kräkas, hjärtklappning, yrsel..you name it! Hatar att komma in på en allmän lokal jag aldrig varit på förut, ifall det skulle sitta en uppstoppad fågel nånstans..vilket ju är vanligt förekommande här i de norra delarna av Sverige.

4. Jag älskar när man ska betala räkningarna. Inte för att pengarna som (förhoppningsvis) kommit in på kontot åker ut därifrån, utan för att man får blada genom papprerna, trycka in siffror i datorn (det bästa är när det finns sifferknappar ute på högra sidan av tangentbordet) och sedan ta fram min stämpel ur skrivbordslådan och stämpla räkningen då den är betalad för att sedan lägga in den i pärmen för "aktuella räkningar".

5. Organisera och sortera, mmmmm. Vet inte hur många gånger jag har sorterat och gjort nya register i våra pärmar. Alltid är det nåt nytt system jag kommer på över hur allt ska organiseras. Och att organisera upp i utrymmen där det är för mycket saker för det utrymmet, och få allt att se större ut. Underbart! Och när man är klar så går mungiporna från öra till öra.

6. Jag har lika roligt med mina enstaka vänner som med mej själv. Har långa och roliga konversationer i huvudet på en man hand. Brukar bli intervjuad i olika TV-program om nåt av mina stordåd rätt frekvent (i huvudet alltså), vilket alltid är lika trevligt. Hinner flera varv runt jorden varenda dag dessutom, så vem tusan behöver köpa en resa? Jag har redan hunnit avverka platserna ;)

7. Jag tänker nog aldrig innan jag pratar. Många gånger hoppar det ut grodor, som jag tror att jag tänker men inser snabbt att det kom ut högt. Men det verkar roa många iaf, och det duger för mej. Har aldrig påstått mej vara den skarpaste kniven i lådan.

8. Jag kan få extrema skrattanfall. Jag skrattar visserligen i princip hela tiden, men dessa anfall är nåt utöver det vanliga. Är inte alla som råkat ut för dom, men de som gjort det har sett helt chockade ut första gången. Jag skrattar och skrattar, och det kommer olika sorters skratt och tillslut får jag ingen luft och huvudet börjar värka. Fick håll en gång också! Underligt egentligen då jag aldrig fått det när jag joggat eller så, och det är väl mer vanligt då? Efter skrattanfallet är slut känns allt så bra, det blir som bara tomt inuti och jag känner mej 10kg lättare.

9. KISS är det bästa i musikväg någonsin. Helt fantastiskt vad musik kan göra med en. Alla andra favoritbanden har liksom inte samma inverkan på mej. Såna dagar då allt känns åt helvete och man inte ens orkar ta sej ur sängen för man vet det inte är nån idé då man ändå inte orkar ta ett steg nånstans utan bara vill bryta ihop, då är det bara att plugga in lurarna i öronen och riva av några låtar i ipoden med KISS (speciellt då Paul sjunger) så ser man ljuset i tunneln och livet kommer tillbaka igen.

10. Jag ääälskar att busa! Så det är tur jag har min bäste vän Josefin som är minst lika busig. Dock har det slutat illa ibland. Som när vi var 15 år och hoppade i sängen då vi lekte dagis (nej, vi var inte riktigt som andra) så brakade sängen och vägguttaget lossnade från väggen (tack gode gud för förstående föräldrar, haha). Och sist vi hade kittelkrig så slutade det med blåmärke från helvetet och en fläskläpp då vi båda föll med huvudena föra i nån slags halvvolt ner från Josses extra höga säng.
Knacka på fönster då folk går förbi är en annan favrorit, så länge men hinner dyka ner på golvet innan den förvirrat kollar upp ;)

Mat

En helt vanlig helg har blivit till en mycket trevlig helg.
Igår blev vi bjudna på tårta hos kusin Eric som fyllde 35år för att senare åka upp till Alex och Pernilla där det bjöds på chilensk mat som födelsedagsmiddag åt Eric då.
Det var en mycket spännande rätt med kyckling, kottfärs, majs, russin, kokt ägg och allt vad det nu var där i. Väldigt gott var det, och fick t o m med mej matlåda hem sen. Så den ligger och väntar i kylen tills vi kommer hem imorgon. Mmmmm!

Efter maten var det surr och skratt och vin som gällde. En förjäkla rolig och trevlig kväll vart det.

Idag blev vi uphämtade av Sandra och Niclas så åkte vi till Vuollerim där vi nu ska grilla lite, innan snön kommer!, och dricka nån öl.
Själv så låter jag pojkarna sköta donandet va maten så kanm an ju softa på, hehe. Dom verkar ju klara det där alldeles utmärkt!

Letandet av lägenhet går väl si så där. Vi är tvåa på en, och väntar och väntar på att få se om den före vill ha den eller inte. Hoppas inte, för isåfall så är det ju kirrat :) Jobbansökningarna trillar ut från mej men inga svar har trillat in ännu.

Den första december ska nån flytta in i våran lägenhet, så då måste vi då packa oss därifrån. Blir väl eventuellt att kvarta hos mamma eller nåt då, tills vi hittar en lya. Känns ju inte alltför lockande men kanske man får gratis hyra då iaf ;) haha, det sitter ju alltid bra.

Ghostbusters

Jodå, det är sant (tror du inte på spöken så behöver du inte fortsätta läsa), våra små vänner skuggorna är tillbaka!

Själv har jag ju bara sett dom i den förra lägenheten (två dörrar bort) då de svischade förbi fönstrerna, och hört underliga ljud inne som inte är lägenhetsljud, som jag ju skrivit i ett tidigare inlägg nångång.

Men när vi flyttade hit, inget underligt alls..tills förra veckan!

Syster Sandra var på besök och vi skulle förflytta oss från köket och in till TV-rummet. Hon går först i ledet och pekar mot altandörren och säger "Det var nån som sprang förbi!". Hon trodde först att det var kusin Eric (som bor 4 dörrar bort från oss), men då hon börjar reflektera inser hon hur underligt det var det hon såg, haha.
Och själv inser jag att det är exakt samma sak som jag sett i förra lägenheten.

För det första så var denna figur så pass nära att man skulle ha sett lite detaljer, typ som ansikte och eventuellt klädesplagg, men det var bara svart. Fort sprang den också, och springer man så fort där, ja då krockar man med det höga staketet som skiljer våran gård från grannens.

Dessutom är det stenplattor här utanför, och inte ett ljud hördes.
Ibland hör man ju t o m om nån springer på asfalten på gatan här utanför, så borde ju höras om nån är alldeles utanför rutan våran och kutar på stenplattorna! Haha.

Och nej, det var inte nån av våra reflektioner (man ser ju sitt eget ansikte och allt klart och tydligt i rutan), och ingen bil som körde som kan kasta skuggor.

Så för nån natt sen fick jag en klump i magen och blev stel i kroppen och känslan av att det fanns nån mer än oss i rummet, men sa ingenting. Jonas kom närmare och närmare mej, och berättade inte förrän långt senare nästa dag varför; "Jag tror fan det finns spöken här. Igår natt kändes det som att nån satte sej på sängkanten, och när jag rörde benen ditåt så tog det stop, det var nåt som tog emot. Så jag kröp närmare dej istället"

Jojo, nog finns dom. Det går faktiskt inte att hitta en naturlig förklaring till allt, hur gärna jag än har försökt göra det till sådana saker :) Lite spännande är det ju! Fast nog är det obehagligt om dom rör sej här inne också när man inte vet vad det är och varför och vad dom vill riktigt. Men springa omkring här utanför får dom göra om dom vill...

Chai-te

Oj, nu blev det så där långt mellan inläggen igen. Anledningen nu är att vårat internet inte riktigt funkar. Men nu är datorn uppallad på fönsterbrädan i sovrummet och lagd på precis rätt ställe för att få bäst mottagning, så förhoppningsvis håller det i sej.

Sen sist då? Tjaa, jag har blivit helt besatt av chai-te med mjölk i! Dricker kopp efter kopp efter kopp..

Så är jag arbetslös sen första september, och så fick vi igår veta att fabriken ansökt om rekonstruktion, alltså lika med konkurs men att dom vill starta upp igen (vad är det för idé undrar jag?). Så, vi har inte fått våran semesterersättning som skulle ha kommit i förrgår. Men pengarna ska visst komma, bara det att statens lönegaranti ska punga ut för det, så det skulle visst ta några dagar...hmm, luktar saab långa vägar..
Och visst, på ett sätt känns det trist att veta att fabriken stängs igen, men själv påverkas jag inte nämnvärt mycket (förutom att jag saknar pengarna jag skulle fått nu!) då jag och Jonas ändå bestämt oss för att flytta.
Han har gnällt ett tag om att han vill flytta tillbaka till Gotland, men för mej finns det inte ens på kartan! Sommrarna är säkert jättefina, men vintern! Ajaj, en liten ö med slask..nej tack! Jag vill ha kritvita och kalla vintrar.
Men så förra helgen satt vi hos syster och Niclas och drack vin och då sa Jonas att Luleå hade han kunnat tänka sej också (varav jag fick en chock då han annars bara snackat goja om staden, haha). Och då jag insett att vi inte har så många möjligheter till jobb här i kommunen så tänkte jag att det är ju inte så långt bort och dessutom finns ju ena systern där (och den andra lär säkert hamna där också snart) och så har jag ju min bästaste Josefin där!
Så finns det ju mer chanser till jobb, stort plus! Fast annars har jag inte så mycket till övers för staden i sej, har känt mej rätt färdig där efter mina tre år i gymnasiet...men det kanske är dags för en re-match?
whatta hell, rocky tog ju en re-match mot apollo trots att han inte skulle..så varför inte? ;)

Lägenheten här är uppsagd så sista december måste vi vara ute härifrån iaf. Så nu gäller det bara att fixa en lägenhet där borta så löser det sej garanterat med jobb om det inte gör det innan av alla mina anöskningar jag skickat iväg.
Å hinner vi inte få en lägenhet innan dess får vi väl dumpa grejerna hos morsan o kvarta hos Josefin tils det löser sej ;)

På tal om Josefin så drog vi ju till Rovaniemi på hennes födelsedag i början på augusti. Svårt att berätta om resan, man måste liksom ha varit med ;) Haha. Men kul hade vi! Vart nå turer till Alko, krogrunda där vi hitade två snubbar vi hängde med som tog med oss på klubb.
Så åt vi ju på världens nordligaste McDonalds, det ni! Haha. Vi tänkte att där fattar vi väl menyn iaf, men det fanns en specialare som dom nog bara har i finland; en hamburgare fast istället för vanligt burgarbröd var det...rågbröd! Haha, men den vågade vi oss inte på. Älskar ju sånt bröd till frukost, men två bitar så är man ju mätt typ hela dagen, och man måste ju få i sej biffen och allt annat där i också!
Vi drog väl nån runda på stan, men handlade väl mest roliga saker i matbutikerna, och kollade in Lorditorget :D

På hemvägen tog vi en detour genom Tornedalen så jag fick se Jarhois, där farmor kommer ifrån. Idyllisk liten by.
Så mycket bra resa, man fick ta tag i lite av sina finska rötter (fick anvånda liiiteliiiite finska iaf, haha), sen sina tornedalsrötter för att sen komma hem till sina svenska rötter igen :D Det måste vi göra fler gånger!

Har inte lagt in Rovaniemibilderna i datorn ännu, så får väl avsluta med en gammelbild på farmor och farfar och 8 av de 10 barnen (och pappa är den långa pojken med mörka kläder). :)

Ta tag i karaktären

Det är vad jag tänkte göra nu! Länge har jag gjort lite tafatta försök att komma in i det där med att äta bättre, röra på mej, inte snaska konstant...men ja, jag har gett upp för lätt eller så har den där ordentliga inspirationen inte riktigt funnits egentligen.

Men nu, nu är jag pepp på riktigt. Har länge velat skaffa mej en hobby jag kan ägna mej åt utan att jag behöver folk till det och som inte kräver att man måste dra fram enmassa grejer, så varför inte ta träning till den hobbyn? Det är värt ett försök...

Då jag inte kan springa/jogga (vissa kroppsdelar är ivägen, och en sport BH trycker bara så det inte går att andas istället) så får det bli promenader och ibland cyklande, för sånt tyckerj ag t o m är trevligt.
Dessutom har jag grävt fram pappret jag fick av syster Sandra då hon gjorde lumpen där det är enmassa olika övningar man gör helt utan redskap som tränar varenda del av kroppen. Det går lite tungt nu, men det ger väl med sej snart :)

Idag fick jag även 2 set med hantlar av mina föräldrar. Ett par är 1-kilos och små och rosa som jag tänkte ha när jag promenerar, och lite övningar hemma även, och det andra paret kan man bygga från vad det nu var och upp till 10kg per hantel. Dom tänkte jag pressa på med här hemma. Börja nedifrån och arbeta mej uppåt så man nångång kanske kan pressa på med 10kg! haha. Det gick om jag stödde armbågen mot höften så kunde jag pumpa på med dom, men vore ju gött att kunna göra det utan stöd ;) Men ett steg i taget...

Imorgon skaj ag på jakt efter en köksvåg och, helt ärligt, börja väga det jag äter.
Hittade en app till ipoden som då räknar ut kalorierna åt en. Tänkte mest så man får det svart på vitt om man äter alldeles för mycket och isf drar ner portionerna så man lär sej vad som är lagomt.

Den här månaden gjorde jag och Jonas en deal. Vi ska äta vegetariskt bara! För mej är det inga som helst problem, då jag ändå är så kräsen när det gäller kött, men Jonas räknar redan dagarna! Haha. Men gav han lite dispans, så han får äta fisk o skaldjur om han vill, annars hade han väl gått i taket ;) Men det hela var faktiskt hans idée från början.
Snaskandet har då minskat drastiskt sen förra måndagen. Vi köpte lite karra i helgen, men det var som inte lika gott som man tänkte sej. Så i helgen snaskar man väl kanske lite naturkarra eller fruktsallad istället, haha.

Det var ett jääkla tjat...

...men jag kan inte låta bli. Ligger ändå här pigg mitt i natten en fredagkväll ensam då karln har dragit till Boden med pojkarna för att dra upp laxar.

Men alltså, jag måste säga att människor som verkligen står på sej för att göra det dom brinner för och kämpar sej igenom alla motgångar, såna beundrar jag. Själv tror jag att jag ger upp alldeles för lätt ibland, eller blir lite för lat. Och ibland så nöjer jag mej helt enkelt med att göra allt det där roliga i huvudet. Min livliga fantasi är bra på det sättet, livet blir ju mycket billigare om inte annat.

Men den jag skulle komma fram till nu, det är faktiskt Sylvester Stallone. Säga vad man vill om hans skådis skills, men killen/karln/gubben...he fuckin' did it!

Hela tiden när han ville göra karriär inom filmen så fick han bara höra "du är inte snygg nog", "vi vill ha nån folk känner igen"..bla bla bla.

Men så knallade han in på en audition för en filmroll, frugan hemma på smällen och 100 dollar på kontot, och innan han gick därifrån sa han helt sonika till producenterna att "Jag skriver ju en del själv också..." och fick dom att läsa ett manus. Just det manuset var visst inte så aktuellt att göra en film av då, så han sa att han hade en till idée och att han kunde fixa fram ett manus fort om dom lovade att läsa.
Sagt och gjort, en vecka senare studsade han in med manuset till Rocky! Producenterna ville köpa det av honom, och sen skulle han inte vara mer inblandad i det..sod it, var väl hans tanke. Skulle det bli film skulle han ha huvudrollen, annars kunde dom glömma det.

Efter mycket om och men så gick det vägen. Kass budget fick dom ("Det är ju ingen man känner igen"), killen som skulle hjälpa med boxningsscenerna drog så Stallan fick helt enkelt sätta sej och skriva ner varje slag till fighten och sen öva in det hela lite fort med han Apollo (kommer inte ihåg riktiga namnet).
28 dagar tog det..filmen var klar...och det blev succé och Oscars! Tji fick dom!

Dags för Rocky 2. Regissören från första filmen hade annat för sej.. "Men va fan, jag kan regissera den".
Snacka vilket jobb att skriva, agera och regissera!

Och allt han tog sej för i Rambo. Mer och mer sjuka saker för varje film. Jag trodde det var nån stuntman i vissa scener, men se på fan att det var karln själv som gjorde allt! Mäkta imponerad är jag. O jävlar vad han kunde rida på den där hästen! haha
Lära sej skjuta pilbåge snyggt? Ja vad fan, man kör väl tills man kan skjuta bulls eye efter bulls eye. Why not? Vem fan orkar trickfilma?

Karln må ha sett sina bättre dagar nu med metallplatta i nacken o allt vad det nu är, men skriva och regissera suveräna actionfilmer kan han då!

Och ja, det där med agerandet...Fast det kanske är svårt att agera fullt ut med en liten förlamning i ansiktet? Vad vet jag. Men när han vrålar "Yo Adrian I did it", då ställer sej armhåret, för det är så jäkla från hjärtat.

Btw, hjärtat svullnade ju då Dolphan slåg så jäkla hårt (givevis pushad till det av herr Stallone själv) under inspelningen av Rocky 4 att det blev intensivvård på sjukan. Nån vecka senare, in i ringen och fortsätta filma...inte kan man ju vila när man har ett jobb att sköta!
Nån muskelslena slets väl sönder också där nångång, in o fixa, ut och filma.

Tänk nu när alla rejäla människor inom filmen trillar av pinn en efter en. Dåliga filmer lär det bli. Fan folk har stand ins för fötterna, ska de ramla kommer en stuntman/stuntkvinna och gör det jobbet. Ska det flygas helikoptrar, upp med blåskärmen så fixar vi resten i datorn.
Nog var gammelstötarna lite mer rejäla.

Skam den som ger sej!

Nog ska dom ha stort tack alla gammelrävarna som offrat så mycket för våran underhållning i TV-soffan. För snart får vi nöja oss med välpolerade människor som avbryter filminspelningar för en bruten nagel eller dålig hårdag...

Working class hero ;)

Ja vad jag gör om dagarna är ju då solcellspaneler, det kan ju ingen ha missat. Men nu gör vi specialare som ska upp på lyktstolpar. Ett jäkla pillergöra är det då vi gör ALLT för hand, tidigare har ju maskinerna hjälpt till med massor, men det funkar inte riktigt till de här panelerna.

Hur det ser ut i framtiden för fabriken är det ingen riktigt som vet, om vi kommer göra vanliga paneler eller bara specialare, eller om vi ens har jobbet kvar (anställningen nu går ut på tisdag..förhoppningsvis tar det inte slut nu. Vi är ju inte ens klara med det vi ska ha ut nu fort). Anders på kontoret verkar då på hugget, så på så sätt ser det ju ljust ut iaf, haha.

Men innan det blev så här, då fick jag prova på en ny station då han som egentligen står där var ledig två dagar. Jag tänkte att "herregud, hur ska det här gå?". Jag visste ju hur man skulle göra, men det var ju det där med att hinna med i tempot från andra sidan laminatorn, plus att springa upp till ramningen och tömma bandet dit jag skulle skicka panelerna närj ag var klar med dom då han som var där uppe är för jävla lat för att göra nåt själv utan han går bara runt och dricker kaffe och "vägrar" göra saker. vissa ska fan inte ha såna här jobb...

Men jag klarade detta galant!
Det den stationen går ut på är att då panelerna kommer ut ur laminatorn (kommer 4st en gång i kvarten), så ska man skära bort allt runt kanterna, så baksidematerialet på panelen går jämns med glaskanten (glaset är ju då längst fram). Sen ska man kontrollera dom, en och en (när dom har svalnat och man har en full vagn med 15st i varje) för att se så att dom på stationen före inte bommat nåt och så att den mäter till rätt watt. Sen skickar man upp dom med ett rullbando ch en hiss till ramningen. På det bandet får 12st plats, sen måste man springa upp dit och tömma av allt till en annan vagn (tills det är typ 45 där på).

Jag fick upp en jäääkla fart tillslut, så fick t o m sitta och vänta en liten stund! Men här ödslas ingen tid, jag hann ju bort till de andra och hjälpa till där lite då ;)

Så vart vagnen med 45 paneler på full. Då kom det största problemet: flytta på den och rulla dit en ny vagn.
Om man säger så här, en panel väger 10kg+...så alltså var det 450kg (och lite till, kommer inte ihåg exakta vikten, men 10kg är det iaf per panel) plus vikten för stålvagnen. Visst, har man fått den i rullning är det ju inte så tungt, bara lite svårstyrt, men att få den i rullning...det var kämpigt! Tog i för kung och fosterland och med muskler jag inte ens visste fanns eller hur man använde dem, och tillslut rullade vagnen iväg! Svetten rann, kroppen började bli trött och då hör jag laminatorn öppnas...bara kuta ner och ta hand om det då! Haha.
Men kul var det, och riktigt skönt att stämpla ut på fredagen för att sedan vakna med århundradets träningsvärk på lördagen! haha :D

 Kantskärningen

 Här i datorn mäter man och kollar så allt stämmer, maskinerna bredvid skriver ut klisterlappar med serienumret som ska fast på panelen och vouchern som hör till

 Nästan färdiga, bara ramen som fattas

 Skjuts upp till ramningen (svarta paneler, de flesta är ju vita)

En jäkligt sliten isabell, haha

Det här är det vi gör nu..småsmå celler. Kniven där är ju nästan i samma längd som en penna...Allt löds ihop för hand. Den största har 28 celler i rad, 9 strängar med celler på varje panel. Voi voi.



Bröllop, summering

Helgen efter Londonresan var det dags att dra på sej finkläder och gå på bröllop i Gamla Kyrkan här i Jokkmokk. Alexo ch Pernilla skulle bli herr och fru Contreras.

Det där med kyrkor har ju aldrig varit min grej. Jag känner mej som en hycklare varje gång jag går in, bara för att jag inte tror på skiten dom rabblar där..så varför ska jag sitta däro ch lyssna? Nåja, det händer inte ofta så man får väl offra sej när folk man faktiskt tycker om vill ha nåt evenemang där, haha.

Prästen surrade, och en annan karl översatte allt till spanska efteråt. Det slutade ju lyckligt, båda sa "ja" :D

Efter kyrkstunden knallade vi ner till Talvatis (en liten sjö) där en kåta stod uppsmälld. Där inne fick man bubbel och minglade ett tag innan vi knallade vidare till Hotell Gästis för mat och galej.

Det var bordsplacering, och jag upptäckte till min fasa att min plats var ställd så att man stirrade på väggen med uppstoppade fåglar!!! Jag höll på att börja grina och falla ihop i en hög, men vände mej istället om med ett lätt illamående kvar i kroppen.
Ja, jag har väldigt grov fobi mot just fåglar. Levande, uppstoppade, på bild, ljudet av duvor som kuttrar...
Som tur var tog Ida tag i saken och fixade så jag fick byta med nån så jag satt så långt bort som möjligt från den väggen och med ryggen mot dessutom. Det funkade finfint.

Maten vi fick var "lokala delikatesser" (helsikes, jag som inte klarar av renötto ch fisk). Men det fanns ju sallad på tallrikarna, plus att jag dealade till mej sallad från Erics tallrik och potatisgratäng kunde man ju äta av hur mycket som helst, man fick ju en skål till varje bord ;)
Mätt blev jag då. Och det jag åt av var väldigt gott!

Sedan blev det tjo och tjim fram till småtimmarna. Jag skulle vilja kalla det en mycket lyckad och rolig kväll jag var glad över att få vara med om :)

I bröllopspresent gav vi (jag, Jonas, Eric och Ida) dem en betald helikoptertur till fjälls (vad nu stället heter) med stuga när de kommer fram så de kan spendera en helg där, då de inte skulle på någon bröllopsresa tänkte vi. Men tji fick vi, hörde att frun gärna ville vi skulle följa med också! Haha :D

Har sagt det förut och jag säger det igen ,stort grattis till dem! :)

 Jag, Jonas, Eric och Ida är festfina

 Pojkarna fick rada upp sej

 Pernilla och Alex. (Men nu hamnade visst bilden på sniskan..hmppf)

Tååååårtaaa!

London, summering

Till at börja med då, London! Dit var jag ju över midsommar med mina systrar och Niclas. Första intrycket av att vara tillbaka i mitt älskade och saknade Albion (efter att jag kämpat för att inte fälla en tår av lycka när planet äntligen landade på engelsk mark) var "Fuuuuck..jag kvävs!!". Luften stod stilla inne på Gatwick i kön till passkontrollen!
Från flygplatsen och in till stan tog vi en taxi. Det hade skett en olycka efter motorvägen, så taxichaffisen tog en annan väg genom småbyar ute på landsbygden. Blev nog en omväg, men priset var detsamma ändå. Men det var mycket angenämnt att åka på de smala vägarna och se alla fina, gamla hus och gröna slätter. Har saknat det där!
Hotellet vi bodde på i Earls Court var helt okej. Billigt, men inget lopphotell för det, haha.

Efter att vi gjort oss hemmastadda traskade vi iväg för att bekanta oss med området, Earls Court harj ag nog aldrig hängt i riktigt, haha. Vi hittade en tjusig pub runt hörnet, och äntligen fick man sej sin första iskalla Magners!

Vet inte riktigt vad vi gjorde vilken dag sen. Men det vi hann med var, förutom otaliga pubbesök runtom i staden, var shopping längs Oxford Street, film/spelprylsbutiken som man kan vara i timme ut och timme in, Whitechapel (lika spännande att stå på Jack the Rippers första offerplats varenda gång), Towern (enda "turistgrejen" jag ville se nu som jag aldrig sett), Ministry of Sound (blipblopmusikklubb), Borderline (rockklubb som helt tappat stinget nu...ajaj), shopping i Camden Town...Ja vad mer gjorde vi? Ingen aning. Gick runt, haha, men det är ju det roligaste när man är där. Även om man varit på samma gata tusen gånger förut så finns det alltid nåt nytt att se där! Synd var bara att min favoritaffär med te inte verkade vara kvar, eller så varj ag så blind att jag gick förbi den utan att se.

Mindre kul under resan var att jag var sjuk hela helgen igenom. Vi åkte ju en torsdag, och måndagen den veckan hade jag feber, men jobbade ändå (dumt gjort kanske), men sen tyckte småcheferna på fabriken att jag skulle vara hemma och vila så jag var pigg under resan, så det gjorde jag. Tänkte gå dit på onsdagen, men Jonas stoppade mej, haha.
Febern hade som tur var försvunnit under onsdagen, men hostan satt då i, halsontet och snuvan. Fredag och lördag var jag utan röst och räckte helt sonika fram mobilen till bartendern på klubben där det stod "one bottled mojito, please :)", haha. Han skrattade åt mej, men det bjuder jag på ;)

Så på måndagen var det dags att åka hem igen...kändes lite trist, men samtidigt var det skönt att komma hem till sin egna lya och sova i sin egna säng bredvid den finaste Jonasen som finns :)

 Utanför film/spelbutiken

 Ministry of Sound

 Ministry of Sound

 Jag, Niclas och Sandra vid Towern

 Oh yes, här inne bodde Joseph Merrick (Elefantmannen) back in the days

 Lilla Nasse var med såklart. Han fick min favvochoklad och en ny kompis, West Ham-nallen!

 Utanför dassen i Camden, många trappor ner var det...

 Här blev alltså första offret mördat av Jack the Ripper

Hade han nu tagit sej till London så var jag ju tvungen att bjuda på en Magners ;)

Liten update

Jag hade tänkt göra ett rejält inlägg om både Londonresan och bröllopet, med bilder och allt! Men datorn våran verkar sjunga på sista refrängen. Allt går segt, den vill inte koppla upp sej på internet... Men då har den ju jäkligt många år på nacken. Tror den köptes 2005 kanske. Men innan jag ger upp helt med den ska jag be käre kusin att ta en titt på den. Skriver via ipoden nu, så vet inte hur jag ska byta rad! Men jag lever och andas, jobbar på med solcellerna, slåss med myggen, skrattar och lever livet helt enkelt :)

Prezzies

Det blev en mycket bra födelsedag för mej igår. Jag var först upp i hushållet och började göra iordning mina tårtor. Tyckte att Jonas sov lite väl länge, så slängde ner grädden i skålen till maskinen som kan vispa av sej självt och drog igång på full effekt. Jäklar vad den levde om, haha, men han fortsatte sova..fail!
Tillslut tog han sej upp och Ida kom förbi. Strax därefter dök Sara och lilla Axel upp, så då blev det tårtpaus 1 för dagen.
Ida drog till stallet och då kom mamma och pappa...tårtpaus 2!
Sara gick hem, Eric kikade in genom dörren...tårtpaus 3!
Mamma och pappa for, Eric och Jonas ville fiska så de stack till Karatssjön...Vilopaus!
Disken blev undanstökad och presenterna blev tittade på lite mera. Sen dök Sandra och Niclas upp. Vi åkte till Kowloon och åt lite tjingetjongakrubb för att sedan dra vidare till mej igen...tårtpaus 4!

Efter att dom begett sej var rusningen slut. Disken försvann än en gång och jag la mej framför TVn och slog igång Rambo (den från 2008). Ojoj, man behöver inte oroa sej under filmens gång...man vet att Stallone rensar upp rejält bland avskummen i slutändan :) I'm looooovin' it!
Men den tog slut, så klämde Paradise Alley också :D

Och vad fick jag då i present? Joo, följande:
En spargrishund man kan måla själv
En bok där man lär sej sticka lite olika saker
Två olika blomteer från Kina
Ett specialbadminton...stora racketar o en stor boll!
En barnbok på finska
En dörrmatta med London på

Men än är det inte över...Jonas present har inte kommit fram ännu, inte Idas heller och så får jag ju av Cecce och Josse till helgen då de kommer hit.
Den finska barnboken heter "Teemun pukuleikki", och efter att ha läst lite i den och tittat på bilderna så kom vi fram till att det måste vara en översättning av de här Totte-böckerna.
Jag funderade mycket över titeln, då min finska ju är långt ifrån fulländad ännu, haha. jag tog ordet "puku" som "kniv", så då skulle alltså denna lilla barnbok ha hetat "Teemu's knivlek". Okej, allt behöver inte vara PK, men c'mon! tänkte jag, haha. Pappa tänkte samma sak om ordet "puku", men vi blev snabbt rättade av mamma som sa "men en kniv är ju en puukko.". Fine...haha. Det är lite klurigt det där med ord som låter nästan likadant men som betyder helt olika saker.
Är du inte heller så slängd i finska, så kommer en enkel förklaring:
1. PUKU (maskerad) uttalas "poko"
2. PUUKKO (kniv) uttalas "pookå"
Så nej, i vissa sammanhang ska inte dessa ord blandas ihop. barn ska inte leka med knivar, och man kan inte rensa fisken med maskeradkläder från Buttericks. Punkt.
Men dörrmattan gjorde sej jäkligt bra vid altandörren ;)

Till helgen då Josse kommer ska vi köra stenhårt på vårat projekt Stallone. Här ska det motioneras!!! Hon har ju varit betydligt duktigare än jag nu senaste veckan, haha. Men jag lovar att komma ikapp! :) Min motion har bestått av mitt arbete..men inte är det fy skam..springa fram och tillbaka och bära grejer och röra sej konstant en hel arbetsdag. Men med maten har det varit sämre..ajabaja!

Kakskymmentäviisi...

...så många år fyller jag idag. Tjugofem. Halvvägs till 50. Men det känns bara bra!
Var på affären och köpte färdiga tårtbottnar och annat tårtgrejs, men det tog emot vill jag lova. Så för nån timme sen ställde jag mej i köket och bakade egna tårtbottnar också. Så två tårtor blir det. Vet ju inte om nån mer än grannen och familjen kommer förbi, men inte gör det då mej nåt om det blir över, tårta är ju så gott!

Igår skulle Jonas, Eric och Alex ner till Notudden och grilla och dricka nån öl. Själv planerade jag att städa då lägenheten var full med grus och gräs då jag blivit jagad ut på gräsmattan i strumplästen av en sån där myggdödare som ser ut som ett tennisracket och ger stötar. Jag klarade mej undan stötarna, men då gräset var blött så följde hälften med in på vardagsrumsgolvet. Lovely!
Grabbarna drog, jag ställde mej och diskade och tänkte då "Men vad fan? Fredagkväll och jag ska städa??" det gick jag bara inte med på, haha. Så Tommy kom och plockade upp mej så drog vi en sväng dit ner också. Kände mej lika classy som vanligt med två folköl i fickorna och en liten Hello Kitty-termos med vodka och cola i.
Tommy erbjöd mej en femma för varje rör jag åkte i i lekparken där. Blev utan femmor, vågade inte åka! Tänk om man hade fastnat där i. Inte hade jag velat se mej själv på första sidan i NSDn då brandkåren sågar lös mej ur röret, hållandes i en folköl...
Det var trevligt där nere med lite svammel och sedan gick vi en sväng på Opera då det visst är nya ägare där nu. Men kan ju inte direkt säga att det var nån skillnad, samma skit som vanligt. Lär inte gå dit på ett bra tag.

Idag har vädret varit så oinspirerande att jag tog städningen idag och sen klämde jag lite Desperate Housewifes-avsnitt. Tänkte se Rambo, men orkade inte byta disc i dvdn...kan vara höjden av lathet.


Ja men fan, jag och Ida drog en repa till Gällivare lite snabbt igår då hon skulle köpa torv och vitminer till hästarna. Jag slog till och köpte hästkarra åt dem och gröna små rosetter Lilleman kan ha i håret. Ida lovade hon skulle göra han fin med dom om jag köpte! ;) Hann köpa ett par röda fejk-converse åt mej själv också plus lite smycken och nödvändiga hushållsgrejer på Dollar Store innan vi styrde kosan hemåt igen genom regn och hagel.

Funderade idag över vilken tur man har i livet egentligen. Helt underbar släkt och familj, plus några enstaka kompisar som jag inte är släkt med, haha. Alla är så olika, men ändå går vi ihop så bra allesammans. Det blir inga gruppindelningar trots att endel av sällskapet inte egentligen känner en annan, utan vi är ju alla tillsammans oavsett. Det är nåt jag värdesätter mycket må jag säga.
Dessutom har jag ju en fin karl också, som jag gärna inte byter bort, haha, och ett jobb jag faktiskt gillar, trots att man ibland blir så less att man bara vill spy av att se en till solcellspanel.
Vad vore livet utan allt det där? Överleva skulle man väl, men inte skulle man då vara lycklig på nåt sätt alls.

Sallad och cykel

Så har det gått en vecka sen jag fick för mej att börja vara lite nyttigare än att äta vad som helst, bara det ågr fort att laga, snask när man kände för det och långa lata kvällar framför TVn med redan nämnd snaskpåse.
Så i en hel vecka har jag faktiskt hållt mej till sallad! Till salladen (utan dressing men med en tsk pesto, då var det visst ingen fara) harj ag ätit en vegetarisk biff gjord på soja och sånt. Så har vi då promenader varje ledig dag. Tog en i måndags innan jobbet också, men insåg att då jag jobbar så springerj ag fram och tillbaka konstant i 9 timmar, knappt att jag sätter mej ner på rasterna, så har tillåtit mej själv att skippa promenaderna på såna dagar. På jobbet får man ju använda musklerna dessutom, ibland även muskler jag inte visste att jag hade!

Min cykeltur till och från Mattisudden ej att förglömma. Var väl i söndags tror jag. Cyklade på som en galning de 5km det är dit, vände och fick sällskap av motvinden på hemvägen. Men inte gav jag mej för det, det var bara att trycka på allt vad man orkade.
När jag kom till Notudden svängde jag in för att ta cykelvägen sista biten hem, och då tänkte jag "NU är jag nästan hemma, nu kan jag ta det lite lugnare" för ärligt talat var jag helt slutkörd, haha. Men jaha, självklart var det fullt med såna här riktiga hurtbullar ute och motionerade i sina tights och buffar (är det den allmänna motionsklädkoden i Jokkmokk eller?). Då tänkte jag jävlart visa dom att jag inte var en liten tjockis som inte orkar cykla, så jag tog i för kung och fosterland på pedalerna, susade förbi alla med glad min (kan ha sett ut som ett botoxfejs i motvind, men den bjuder jag på) och kom så äntligen hem. Klev av cykeln, och benen skakade som asplöv.
Jag tog mej in, la mej raklång på sängen och sa "jag gjorde det!!!" haha. 40min tog det att cykla en mil. Trodde inte jag skulle klara det på under en timme i den blåsten faktiskt. Dessutom har jag ju inte cyklat på jättejättelänge, och konditionen är ju nästan körd i botten.
Kände mej som Rocky då han äntligen lyckades springa upp för trappen där utan att vara andfådd ;)
Träningsvärken jag hade i låren nästa dag var ju mindre kul...

En annan spännande sak som hände i veckan var ju turen upp till polisstationen. Jag skulle hämta mitt pass nämligen.
På dörren satt det en lapp, rutigt papper utslitet ur ett collegieblock, där det stod med blå bläckpenna "Stängt pga sökande efter försvunnen person". Lappen var fastklistrad med en tejpbit på utsidan av dörren..what? Såg ut som ett skämt, men tydligen var det inte det. Man tar verkligen polisen som en seriös organisation såna gånger ;)

London calling

Som sagt var så har jag ju nu en biljett till London, mitt älskade Albion...Det har gått alldeles för lång tid sen vi sågs sist. Synd bara att Jonas inte hade råd att följa med, men det hinns ju med i framtiden.

Jag och Josefin började minnas tillbaka lite på våran weekend där, och jag måste ju säga att jag funderar lite över hur tusan vi tänkte de dagarna...

Vi var och såg Chicago och skulle sedan knalla iväg mot Oxford Street för att klubba lite. Josse hade nya skor på fötterna, fick ont o tassarna så vi "bytte" skor. Okej, så långt förstår jag tanken, men problemet är ju att vi har helt olika storlekar på fötterna. Så jag traskade vidare med mina 36-37fötter i klackdojjorna som var på tok för stora, så det var väl mer som att jag drog skorna framåt över kullerstensgatan och nötte ut klackarna. Och vad hade Josefin själv på fötterna? Tjaaa, mysteriet är inte helt löst ännu. Men vi tror alltså att hon måste ha knallat vidare barfota, då hennes fötter inte går ner i mina skor. Visst, nog kan man pressa ner fötterna i för små skor, men det hade ju inte hjälpt mot ömma fötter precis..
Så på kuppen har Josse trampat runt i gudvetvad, jag har slitit ner hennes nya klackar och mina skor fick åka resten av vägen bärandes i en hand...what?

Så har vi ju tänket över det här med att lita på folk. En stor, muskig karl erbjuder oss skjuts med sin bil (svarttaxi med andra ord) och vi följer med honom ner i nån gränd där bilen står parkerad, inga problem. Men nästa dag står vi efter the Strand och försöker haffa en riktig taxi, men det var visst omöjligt då. Det kommer fram nån tanig liten pojk med sådär oskyldigt utseende, och vi tror genast att han ska våldta och styckmörda oss eller vad som helst. Han frågar vart vi ska och får svaret "London Bridge". Han går en bit bort från oss, haffar en taxi, och då tänker vi springa fram o ge han stryk eller nåt för att han snor våran taxi vi skulle haffa. Men se, då viftar han dit oss o säger han fixat en taxi åt oss. Vi hoppar in, säger väl tack åt stackarn iaf hoppas jag och tog oss hem.

Men alltså, hade man inte hellre litat på den oskyldiga lilla pojken (hur skulle han kunna manövrera oss förresten?) än gladeligen följt efter jättekarln ner i en gränd? Blimey!

Men så finns det ju dom där minnena som man inte funderat så mycket över, utan som bara finns där. Som när Josse mitt i natten låst sej ute från vårat rum på vandrarhemmet för att gå på toa. Hon vågade inte knacka på, det bodde ju mer än oss på rummet, utan väntade på att nån skulle komma ut och planerade då att få det hela att se ut som om hon just kom ut från toaletten. Jag vaknade, öppnade dörren för att gå på toaletten och blir förvånad då jag ser henne skutta ut därifrån och säger att hon måste varit dr tp 40min eller nåt, haha.

Att det regnar i England, det är man ju väl medveten om, men att det överraskar en när man gjort sej fin en kväll uppskattas inte. Regnet kom, vi drog våra scarfs (en palestina och en med döskallar vill jag minnas) över huvudena och hoppades det skulle ge sej. Det gjorde det inte..Vi tryckte in oss i en telefonkiosk, som på insidan var klädd med bilder på halvnakna brudar som såg lite väl slampiga ut med telenummer man kunde ringa för en trevlig stund, haha. Såna stunder tänker man "Ska livet verkligen vara så här?" ;)

Nåja, nu snart får man åka dit igen och skaffa sej ännu mera roliga och fina minnen, och det enda turistiga jag vill se nu är Towern, för den/det har jag aldrig sett. Behöver nödvändigtvis inte gå in, vill bara se byggnaden.

Våran sista dag där, på embankmentstationen.