Så har det gått en vecka sen jag fick för mej att börja vara lite nyttigare än att äta vad som helst, bara det ågr fort att laga, snask när man kände för det och långa lata kvällar framför TVn med redan nämnd snaskpåse.
Så i en hel vecka har jag faktiskt hållt mej till sallad! Till salladen (utan dressing men med en tsk pesto, då var det visst ingen fara) harj ag ätit en vegetarisk biff gjord på soja och sånt. Så har vi då promenader varje ledig dag. Tog en i måndags innan jobbet också, men insåg att då jag jobbar så springerj ag fram och tillbaka konstant i 9 timmar, knappt att jag sätter mej ner på rasterna, så har tillåtit mej själv att skippa promenaderna på såna dagar. På jobbet får man ju använda musklerna dessutom, ibland även muskler jag inte visste att jag hade!
Min cykeltur till och från Mattisudden ej att förglömma. Var väl i söndags tror jag. Cyklade på som en galning de 5km det är dit, vände och fick sällskap av motvinden på hemvägen. Men inte gav jag mej för det, det var bara att trycka på allt vad man orkade.
När jag kom till Notudden svängde jag in för att ta cykelvägen sista biten hem, och då tänkte jag "NU är jag nästan hemma, nu kan jag ta det lite lugnare" för ärligt talat var jag helt slutkörd, haha. Men jaha, självklart var det fullt med såna här riktiga hurtbullar ute och motionerade i sina tights och buffar (är det den allmänna motionsklädkoden i Jokkmokk eller?). Då tänkte jag jävlart visa dom att jag inte var en liten tjockis som inte orkar cykla, så jag tog i för kung och fosterland på pedalerna, susade förbi alla med glad min (kan ha sett ut som ett botoxfejs i motvind, men den bjuder jag på) och kom så äntligen hem. Klev av cykeln, och benen skakade som asplöv.
Jag tog mej in, la mej raklång på sängen och sa "jag gjorde det!!!" haha. 40min tog det att cykla en mil. Trodde inte jag skulle klara det på under en timme i den blåsten faktiskt. Dessutom har jag ju inte cyklat på jättejättelänge, och konditionen är ju nästan körd i botten.
Kände mej som Rocky då han äntligen lyckades springa upp för trappen där utan att vara andfådd ;)
Träningsvärken jag hade i låren nästa dag var ju mindre kul...
En annan spännande sak som hände i veckan var ju turen upp till polisstationen. Jag skulle hämta mitt pass nämligen.
På dörren satt det en lapp, rutigt papper utslitet ur ett collegieblock, där det stod med blå bläckpenna "Stängt pga sökande efter försvunnen person". Lappen var fastklistrad med en tejpbit på utsidan av dörren..what? Såg ut som ett skämt, men tydligen var det inte det. Man tar verkligen polisen som en seriös organisation såna gånger ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar