Så har det gått en vecka sen jag fick för mej att börja vara lite nyttigare än att äta vad som helst, bara det ågr fort att laga, snask när man kände för det och långa lata kvällar framför TVn med redan nämnd snaskpåse.
Så i en hel vecka har jag faktiskt hållt mej till sallad! Till salladen (utan dressing men med en tsk pesto, då var det visst ingen fara) harj ag ätit en vegetarisk biff gjord på soja och sånt. Så har vi då promenader varje ledig dag. Tog en i måndags innan jobbet också, men insåg att då jag jobbar så springerj ag fram och tillbaka konstant i 9 timmar, knappt att jag sätter mej ner på rasterna, så har tillåtit mej själv att skippa promenaderna på såna dagar. På jobbet får man ju använda musklerna dessutom, ibland även muskler jag inte visste att jag hade!
Min cykeltur till och från Mattisudden ej att förglömma. Var väl i söndags tror jag. Cyklade på som en galning de 5km det är dit, vände och fick sällskap av motvinden på hemvägen. Men inte gav jag mej för det, det var bara att trycka på allt vad man orkade.
När jag kom till Notudden svängde jag in för att ta cykelvägen sista biten hem, och då tänkte jag "NU är jag nästan hemma, nu kan jag ta det lite lugnare" för ärligt talat var jag helt slutkörd, haha. Men jaha, självklart var det fullt med såna här riktiga hurtbullar ute och motionerade i sina tights och buffar (är det den allmänna motionsklädkoden i Jokkmokk eller?). Då tänkte jag jävlart visa dom att jag inte var en liten tjockis som inte orkar cykla, så jag tog i för kung och fosterland på pedalerna, susade förbi alla med glad min (kan ha sett ut som ett botoxfejs i motvind, men den bjuder jag på) och kom så äntligen hem. Klev av cykeln, och benen skakade som asplöv.
Jag tog mej in, la mej raklång på sängen och sa "jag gjorde det!!!" haha. 40min tog det att cykla en mil. Trodde inte jag skulle klara det på under en timme i den blåsten faktiskt. Dessutom har jag ju inte cyklat på jättejättelänge, och konditionen är ju nästan körd i botten.
Kände mej som Rocky då han äntligen lyckades springa upp för trappen där utan att vara andfådd ;)
Träningsvärken jag hade i låren nästa dag var ju mindre kul...
En annan spännande sak som hände i veckan var ju turen upp till polisstationen. Jag skulle hämta mitt pass nämligen.
På dörren satt det en lapp, rutigt papper utslitet ur ett collegieblock, där det stod med blå bläckpenna "Stängt pga sökande efter försvunnen person". Lappen var fastklistrad med en tejpbit på utsidan av dörren..what? Såg ut som ett skämt, men tydligen var det inte det. Man tar verkligen polisen som en seriös organisation såna gånger ;)
19 maj 2012
01 maj 2012
London calling
Som sagt var så har jag ju nu en biljett till London, mitt älskade Albion...Det har gått alldeles för lång tid sen vi sågs sist. Synd bara att Jonas inte hade råd att följa med, men det hinns ju med i framtiden.
Jag och Josefin började minnas tillbaka lite på våran weekend där, och jag måste ju säga att jag funderar lite över hur tusan vi tänkte de dagarna...
Vi var och såg Chicago och skulle sedan knalla iväg mot Oxford Street för att klubba lite. Josse hade nya skor på fötterna, fick ont o tassarna så vi "bytte" skor. Okej, så långt förstår jag tanken, men problemet är ju att vi har helt olika storlekar på fötterna. Så jag traskade vidare med mina 36-37fötter i klackdojjorna som var på tok för stora, så det var väl mer som att jag drog skorna framåt över kullerstensgatan och nötte ut klackarna. Och vad hade Josefin själv på fötterna? Tjaaa, mysteriet är inte helt löst ännu. Men vi tror alltså att hon måste ha knallat vidare barfota, då hennes fötter inte går ner i mina skor. Visst, nog kan man pressa ner fötterna i för små skor, men det hade ju inte hjälpt mot ömma fötter precis..
Så på kuppen har Josse trampat runt i gudvetvad, jag har slitit ner hennes nya klackar och mina skor fick åka resten av vägen bärandes i en hand...what?
Så har vi ju tänket över det här med att lita på folk. En stor, muskig karl erbjuder oss skjuts med sin bil (svarttaxi med andra ord) och vi följer med honom ner i nån gränd där bilen står parkerad, inga problem. Men nästa dag står vi efter the Strand och försöker haffa en riktig taxi, men det var visst omöjligt då. Det kommer fram nån tanig liten pojk med sådär oskyldigt utseende, och vi tror genast att han ska våldta och styckmörda oss eller vad som helst. Han frågar vart vi ska och får svaret "London Bridge". Han går en bit bort från oss, haffar en taxi, och då tänker vi springa fram o ge han stryk eller nåt för att han snor våran taxi vi skulle haffa. Men se, då viftar han dit oss o säger han fixat en taxi åt oss. Vi hoppar in, säger väl tack åt stackarn iaf hoppas jag och tog oss hem.
Men alltså, hade man inte hellre litat på den oskyldiga lilla pojken (hur skulle han kunna manövrera oss förresten?) än gladeligen följt efter jättekarln ner i en gränd? Blimey!
Men så finns det ju dom där minnena som man inte funderat så mycket över, utan som bara finns där. Som när Josse mitt i natten låst sej ute från vårat rum på vandrarhemmet för att gå på toa. Hon vågade inte knacka på, det bodde ju mer än oss på rummet, utan väntade på att nån skulle komma ut och planerade då att få det hela att se ut som om hon just kom ut från toaletten. Jag vaknade, öppnade dörren för att gå på toaletten och blir förvånad då jag ser henne skutta ut därifrån och säger att hon måste varit dr tp 40min eller nåt, haha.
Att det regnar i England, det är man ju väl medveten om, men att det överraskar en när man gjort sej fin en kväll uppskattas inte. Regnet kom, vi drog våra scarfs (en palestina och en med döskallar vill jag minnas) över huvudena och hoppades det skulle ge sej. Det gjorde det inte..Vi tryckte in oss i en telefonkiosk, som på insidan var klädd med bilder på halvnakna brudar som såg lite väl slampiga ut med telenummer man kunde ringa för en trevlig stund, haha. Såna stunder tänker man "Ska livet verkligen vara så här?" ;)
Nåja, nu snart får man åka dit igen och skaffa sej ännu mera roliga och fina minnen, och det enda turistiga jag vill se nu är Towern, för den/det har jag aldrig sett. Behöver nödvändigtvis inte gå in, vill bara se byggnaden.
Jag och Josefin började minnas tillbaka lite på våran weekend där, och jag måste ju säga att jag funderar lite över hur tusan vi tänkte de dagarna...
Vi var och såg Chicago och skulle sedan knalla iväg mot Oxford Street för att klubba lite. Josse hade nya skor på fötterna, fick ont o tassarna så vi "bytte" skor. Okej, så långt förstår jag tanken, men problemet är ju att vi har helt olika storlekar på fötterna. Så jag traskade vidare med mina 36-37fötter i klackdojjorna som var på tok för stora, så det var väl mer som att jag drog skorna framåt över kullerstensgatan och nötte ut klackarna. Och vad hade Josefin själv på fötterna? Tjaaa, mysteriet är inte helt löst ännu. Men vi tror alltså att hon måste ha knallat vidare barfota, då hennes fötter inte går ner i mina skor. Visst, nog kan man pressa ner fötterna i för små skor, men det hade ju inte hjälpt mot ömma fötter precis..
Så på kuppen har Josse trampat runt i gudvetvad, jag har slitit ner hennes nya klackar och mina skor fick åka resten av vägen bärandes i en hand...what?
Så har vi ju tänket över det här med att lita på folk. En stor, muskig karl erbjuder oss skjuts med sin bil (svarttaxi med andra ord) och vi följer med honom ner i nån gränd där bilen står parkerad, inga problem. Men nästa dag står vi efter the Strand och försöker haffa en riktig taxi, men det var visst omöjligt då. Det kommer fram nån tanig liten pojk med sådär oskyldigt utseende, och vi tror genast att han ska våldta och styckmörda oss eller vad som helst. Han frågar vart vi ska och får svaret "London Bridge". Han går en bit bort från oss, haffar en taxi, och då tänker vi springa fram o ge han stryk eller nåt för att han snor våran taxi vi skulle haffa. Men se, då viftar han dit oss o säger han fixat en taxi åt oss. Vi hoppar in, säger väl tack åt stackarn iaf hoppas jag och tog oss hem.
Men alltså, hade man inte hellre litat på den oskyldiga lilla pojken (hur skulle han kunna manövrera oss förresten?) än gladeligen följt efter jättekarln ner i en gränd? Blimey!
Men så finns det ju dom där minnena som man inte funderat så mycket över, utan som bara finns där. Som när Josse mitt i natten låst sej ute från vårat rum på vandrarhemmet för att gå på toa. Hon vågade inte knacka på, det bodde ju mer än oss på rummet, utan väntade på att nån skulle komma ut och planerade då att få det hela att se ut som om hon just kom ut från toaletten. Jag vaknade, öppnade dörren för att gå på toaletten och blir förvånad då jag ser henne skutta ut därifrån och säger att hon måste varit dr tp 40min eller nåt, haha.
Att det regnar i England, det är man ju väl medveten om, men att det överraskar en när man gjort sej fin en kväll uppskattas inte. Regnet kom, vi drog våra scarfs (en palestina och en med döskallar vill jag minnas) över huvudena och hoppades det skulle ge sej. Det gjorde det inte..Vi tryckte in oss i en telefonkiosk, som på insidan var klädd med bilder på halvnakna brudar som såg lite väl slampiga ut med telenummer man kunde ringa för en trevlig stund, haha. Såna stunder tänker man "Ska livet verkligen vara så här?" ;)
Nåja, nu snart får man åka dit igen och skaffa sej ännu mera roliga och fina minnen, och det enda turistiga jag vill se nu är Towern, för den/det har jag aldrig sett. Behöver nödvändigtvis inte gå in, vill bara se byggnaden.
Våran sista dag där, på embankmentstationen.
Update
Blev visst lite glest mellan inläggen här, men har inte så mycket att skriva. Jag tänkte göra ett långt utlägg om påsken, men det blev inte av, och ärligt talat så känns det ju lite förlegat nu, haha.
Men lite updates på vad som hänt sen sist:
- Fick MVG på min första inlämningsuppgift i finska
- Har paus i min finskakurs nu då jag fick komma till solcellsfabriken och jobba 4 veckor iaf, är inne på andra vecka nu
- Jag har en flygbiljett till London i juni!!!! Då drar jag, systrarna och niclas dit och dricker några iskalla magners och strosar runt och bara är
- På fredag ska jag åka till Luleå och hälsa på Jossis min
- Pappa har fyllt hela 70år och Jonas hela 30år
- På torsdag blir det sushi med kompaniet
- Vin är väldigt gott
- Jag måste köpa hårfärg
- Lägenheten är storstädad just
- Fiolen till Jonas är på väg till oss..äntligen!
- Sommaren är snart här!
Ja, det var väl det i princip...Ska ta och göra ett ordentligt inlägg snart :)
Men lite updates på vad som hänt sen sist:
- Fick MVG på min första inlämningsuppgift i finska
- Har paus i min finskakurs nu då jag fick komma till solcellsfabriken och jobba 4 veckor iaf, är inne på andra vecka nu
- Jag har en flygbiljett till London i juni!!!! Då drar jag, systrarna och niclas dit och dricker några iskalla magners och strosar runt och bara är
- På fredag ska jag åka till Luleå och hälsa på Jossis min
- Pappa har fyllt hela 70år och Jonas hela 30år
- På torsdag blir det sushi med kompaniet
- Vin är väldigt gott
- Jag måste köpa hårfärg
- Lägenheten är storstädad just
- Fiolen till Jonas är på väg till oss..äntligen!
- Sommaren är snart här!
Ja, det var väl det i princip...Ska ta och göra ett ordentligt inlägg snart :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)