Mat & teater

Kvällens härliga planer är att äta middag på Pastabacken för att sedan gå på teater, äntligen är det dags för Frankenstein! :) 

Men innan man får svira om från slökläderna är det tvättning och The Departed som gäller. Har även hunnit med en lätt lunch och en promenad till Ica för frukt och lite gotta till efter teatern, är ju ändå fredag. 

Det var då redigt oinspirerande väder ute. Vit himmel, is, grus och smutsig snö. Usch! Tycker det kan ta och smälta bort nu så asfalten kommer fram, nå längre sträckor törs jag då inte gå på det här knövlet, är ju en mästare på att ramla och halka runt, haha. 

Bjussar på en skrattbild från förra helgen i brist på annat och återkommer med teaterreflektioner imorgon :) 

Min käre vän

Och då menar jag min symaskin! Hur har jag kunnat leva utan den i så många år? Vet att jag i gymnasiet sa jag önskade mej en, då mammas som jag lånade var så dålig. 

Men så i julas fick en äntligen, efter en 10 års väntan! 

Pimpade den lite med Hello Kitty bara :) 

Vi har rdan haft några trevliga stunder tillsammans! 

Här är ju nyårsklänningen. Den gick prima att fira in det nya året med! 

Då jag sen tidigare hade en "Mrs Paul Stanley" blev det ju givetvis en "Mrs Manolito Montoya" också. 

Hur jag ska göra en Mrs Rambo är ju en helt annan fråga. Kamoflage är inte riktigt min grej, haha. 

Så senaste tillskottet. Måste bara göra nån liten finjustering på den :) 

Jo, sydde ju 2 kjolar också! En till mej och en till käre kusin, så vi kan matcha ;) haha

Ville egentligen ha det tyget fast i grönt åt mej själv, men hade råkat köpa så det räckte till 2 av det rosa tyget, så var väl lika bra. Och rosa är ju fint det med :) 

Har redan fler saker jag vill sy , det är synd man måste betala för tyg :( 

Mat

Jag har mina standardgrejer när det kommer till mat, och det är curry och chili i allt! 

Sen kommer det avstickare ibland då jag har sånt sug efter nåt specifikt, och dom avstickarna håller i sej ett tag och sen går det tillbaka till det vanliga. 

Just nu har jag en period som innehåller majs och ägg! Är det en 2-3 veckor det hållt i sej nu tror jag. 

Mycket spännande att kombinera dessa härliga ting på olika sätt, haha. 

Idag vaknade jag och var sjukt sugen på stekt ris med ägg och grönsaker i (givetvis räknas majs in där). Så det ska jag nog kirra till lunch, och med lite chili i. 

Jag hade även Elvis låt Good Luck Charm på hjärnan, så har nu dragit fram min Elvis-skiva så jag fick höra den, hehe. 

Har haft en riktig äggpanik här hemma. Köpte en liten äggförpackning nästan varje gång jag var förbi en mataffär , livrädd för att den stora äggkartongen i kylen skulle gapa tom. 

Insåg att den istället såg orörd ut konstant och att det blev lite väl maniskt, så nu ska jag tömma drt jag har och sen får jag köpa nya ägg (om inte äggperioden är slut då). 

Innan äggen och majsen var det nog kidneybönorna som var kungen i köket. Undrar vad det blir härnäst? 

Den längsta perioden var nog wasa sportbrödsperioden som sträckte sej från 7/8:an och genom hela gymnasiet. Gick och knastrade såna konstant (bara brödet, inget på). Fick t o m en förpackning sportbröd i julklapp då också, haha, det satt fint! 

Men nu har jag ett lite svalare förhållande till dessa knäckebröd. En går bra ifall det finns tillgängligt, men sen får det vara bra! 

Igår blev det en "burgare" med finskt rågbröd, en vegetarisk schnitzel, majs blandat med creme fraiche kryddad med min egna tacokrydda och ett stekt ägg. Det satt fint! 

Genus?

Idag hade 2 av mina kära kusiner länkat till en artikel från aftonbladet om genus och så där. Visst att ni käre familjemedlemmar höll med om vad artikeln sa (att killlar och tjejer är så olika både psykiskt och fysiskt. Har ni läst artikeln fattar ni nog, annars finns den här: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article16139583.ab), det får ni tycka om ni vill, tycker inte mindre om er för det.
Men själv blev jag ganska upprörd av den, och tänkte därför bara skriva hur jag tänker kring det hela :)

Jag kan tycka mer att jo, tjejer och killar är en viss skillnad fysiskt sett. Förutom det just uppenbara att vi tjejer har extra fettklumpar hängandes nedanför axlarna och killar har en klase hängandes mellan benen i gengäld, så vill jag minnas att killar har mer "muskelgrund" att gå på än vad tjejer har. Inte då menat att tjejer inte är starka. Nog finns det ju fysiskt svaga killar, men grunden till musklerna finns där på ett annat sätt än vad tjejer har. (kanske uttrycker mej fel, men kanske ni fattar vad jag menar?)
Men sånt hakar jag inte upp mej på, för är det så så är det så, för det är inget vi kan påverka genom kamp.

Det som stör mej är att killar, enligt "normen" (detta vidriga ord), anses vara den starkaste både psykiskt och fysiskt, ledaren, the greatest, som klär sej i naturfärger, blått och grönt, medans vi tjejer är de lite svagare (psykiskt och fysiskt), står lite i skymundan (även om vi kommit långt i kampen mot jämställdhet) med våra rosa, röda och lila kläder. Kanske att vi har på oss blått och grönt...i pastell!

Jag tycker att grunden till allas beteénde och värdegrunder, oavsett kön, ligger hos föräldrarna.
Föräldrar "planterar" ju första tankarna hos ett barn. Det ett litet barn ser och hör, det är så det alltid är för dom. 
Så ser man till individen och dennes intressen så tror jag att alla blir hyggliga och jämställda människor.

Bygger man upp ett självförtroende och ett öppet sinne hos alla när dom är små så skulle nog all "skit" försvinna och så kan vi i den framtiden bli bedömda utefter person och inte könsroller.

Så har vi ordet "hen". För mej så är det ett bra ord då man pratar om nåt och inte vet om den man nämner är kille eller tjej. T ex om om min syster som nu ska börja på nån motorutbildning (oooh, ska en tjej verkilgen köra enmassa stora fordon?!) skulle säga till mej att "Våran körlärare är ju riktigt bra!", då hade jag kunnat säga "Men så kul! Varför är hen så bra?", just för att jag vet ju inte då om denna lärare är en hon eller han. Men däremot skulle jag aldrig använda det om jag vet att det är en hon eller han. Det finns 2 kön häe i världen, det kan ingen göra nåt åt. Och skulle vi göra det skulle allt dö ut. 

Hade jag själv haft barn, ja då hade jag nog gjort så att vad jag än får så är det en människa. De första åren står man väl själv för tankarna åt den lilla människan. Så då blir det ju kläder och leksaker som jag och Jonas (vi får ju hoppas han är pappan, haha) tycker om. Men så fort den här lilla är stor nog att veta vad den själv gillar, oavsett om det är barbiedockor, bilar, action-figurer, lego, baby-dockor, köksgrejer eller en plastverkstad så är det ju självklart att det är det den får (inte i den bortskämda meningen). Hade jag haft en son som var 2 å och visade intresse för bilar och ville köra dom på mattan (som normen säger att pojkar är), ja då får han det, då tänker jag inte tvinga på honom dockor bara för att (som endel genus-.dagis kör med) du är pojke, du ska lära dej leka med dockor!!!!
Tänker man så, ja då är det precis som att nån skulle säga till mej att "Va? Är du  tjej och jobbar gärna i en skitig fabrik?!?! Nejnej, jobbet för dej är sekreterare till vår jättemanliga chef!".
Och ja, hade denna lille pojke velat ha rock star-barbie (eller vad som nu finns), ja då får han den, om det är det han känner att han vill leka med. Jag ser inget konstigt i det.
Barn vill ju bara leka, och alla gillar olika saker. Själv gillade jag allt! bilar, barbies, leksaksspis, klossar ,lego, cowboypistoler...

En människa kommer ju ut "ren", utan fördomar och föreställningar, så sen är det upp till föräldrarna att ge barnen rätt insikt. Ge dom ett bra självförtroende, då löser sej det mesta! :)