Catch the Crown: Regnbågsland del 1

Nu har jag förberett för en liten "serie" i 3 eller 4 delar som jag valt att kalla för Regnbågsland, som är mitt eget lilla land.
Serien kommer handla om mej och de som är allra viktigast för mej i mitt liv. För att göra det enkelt för mej så börjar jag med en ordentlig presentation av mej själv. Jag har ju ändå huvudrollen i mitt liv.

Jag heter ju då Isabell Charlotte Larsson, är född 3 juni 1987 i Jokkmokk och växte upp där med mina föräldrar och 2 äldre systrar.

Av vad jag har hört när jag var liten så var jag ganska tyst fram tills att jag kunde prata, men sen dess har jag inte varit tyst många sekunder. Hålla låda är min specialitet!

Jag lekte ganska mycket själv och hade mina två hemliga kompisar Spaden och Hinken. Dom var bröder och bodde på en annan planet som låg väldigt nära våran, men en dag skulle dom flytta till en annan planet, så då kunde vi inte leka längre för den planeten låg så långt borta. Jag undrar vad dom gör idag?

Vet inte varför endel bilder vill lägga sej på sidan. Nåja, här är jag på semester i Sverige nånstans.

Som sjuåring bestämde jag mej för att jag skulle bli skådis när jag blev stor, och den drömmen höll i sej och jag valde ju t o m teaterlinjen i gymnasiet. Kan ännu sakna teatern lite...

Att börja skolan var en lycka för mej, jag skulle få lära mej nya saker, jag skulle få lära mej engelska om några år! Men det blev liiiite av en besvikelse det där med skola då jag redan kunde läsa och skriva, och det var väldigt mycket sånt i ettan. Jag blev klar fort med mina uppgifter och fick sen sitta sysslolös eller "hjälpa klasskamraterna" med deras stavning osv, men hur kul är det. Man ska väl lära sej i skolan?

När vi fick börja med engelska i trean låg jag före där med då min äldsta syster Sandra hade tvingat mej att läsa Robin Hood på engelska (en förenklad version, pjuuh!) och jag var tvungen att uttala allt korrekt och fick allt översatt också, så lite basicgrejer snappade man ju upp.

Hemmavid älskade jag att leka med barbie, rita och leka allt möjligt, endast fantasin satte gränser. Och dom som känner mej vet att den kan sväva iväg väldigt väldigt långt, hehe.

Jag hade en förkärlek för zigenare och indianer och ville inget hellre än att ha svart hår jag med. Min ljusbruna färg kändes inte helt naturlig.

jag tjatade i många år på mamma och när jag var 11 så gick hon äntligen med på det. Det måste ha varit en av de lyckligaste stunderna i mitt liv när jag såg mej i spegeln när det var färdigfärgat och torkat. Det var som att alla bitar föll på plats.

Skolkort: ettan, fyran, åttan, nian, tre år på gymnaiset. (hittade inte från sexan och sjuan)

Högstadiet blev lite roligare skolmässigt på ett sätt då man fick lära sej lite nya grejer, förutom att engelskan var för lätt även där.

Men samtidigt så var det inte lika kul. Kompisarna försvann en efter en då dom antagligen tyckte dom skulle vara så förbannat "coola" nu när de gick i högstadiet och jag fortsatte på samma lilla väg jag alltid skuttat på. Den som är kantad med regnbågar, glitter och skratt.

Nåja, ensam är stark eller? Givetvis! Sen när jag var 13 upptäckte jag KISS och fick därigenom nya vänner som delade samma passion för de 4 sminkade karlarna i tights och platåskor.

Övriga skol"kamrater" var inte lika förtjusta. Men vi hade varandra och hade våran styrka i det för att härda ut. Och det övriga inte verkade fatta var ju att ju mer dom höll på att smutskasta oss desto mer provocerade vi dom och blev värre och värre. Det var kul att se dom irritera sej mer och mer, på ett sätt. Men nog hade det ju varit skönt om alla bara hade hållt käften och låtit oss vara ifred. Inte mitt problem att ni var för "coola" för att vara er själva ni med.

Sara/Ace, Johanna/Peter, Angelica/Paul, Jag/Gene

Högstadiet tog slut, äntligen! Jag flyttade till Luleå till en liten etta för att gå gymnasiet (teater som sagt). Det var betydligt roligare. Har nog inte så mycket att säga mer om gymnasiet. Vi satte upp pjäser, lärde oss om att sätta upp pjäser osv. Dessutom fick jag upp ögonen rejält för det där med regi!

Våran slutproduktion; Tolvshillingsoperan. Jag som uteliggare och Ida som, jav ad hon nu var, haha.

Efter studenten flyttade jag tillbaka till Jokkmokk för att jobba lite på Swebor Stål innan jag ett halvår senare drog till England ett år för att vara au pair hos en familj i Southampton som tog emot mej med öppna armar och behandlade mej som en familjemedlem istället för bara au pair.

Jag spenderade dagarna med att bara vara medans ungarna var i skolan, sen umgicks jag med dom tills föräldrarna kom hem. Sen spenderade vi oftast kvällrna framför TVn allihopa. Det var ett utmärkt år!

Jag och barnen på semester i Spanien. Jag fryser och Sam försöker värma mej, haha.

Efter England har det inte hänt så mycket. Jag träffade min Jonas i augusti 2008, och skulle inte byta bort honom mot nåt! Vi är så olika, men nånstans går det ihop och ett lättsammare förhållande går inte att önska sej. Man får vara precis som man vill, ingen som ställer krav på en eller nånting. Och som Jonas själv sa till mej för nån månad sen: "Det är så spännande att vara tillsammans med dej. För man vet aldrig vad som kan hända eller vad du ska säga. För du säger så roliga saker, när som helst" haha. Kan väl iofs vara en bra beskrvning på mej.

Jag och Jonas förra helgen.

Vad ska man i övrigt säga om mej? Jag gillar att måla tavlor, spela musik, göra film, se på film, busa, lyssna på musik, tatueringar, dricka vin med goda vänner, drömma och träna.

Jag vill hemskt gärna ha en hund, men är allergisk och verkar bara tåla vissa raser, men vet ju inte om jag tål just sån jag vill ha, så det är svårt.

Ambition för yrkeslivet är att hitta mej ett jobb jag trivs med, och då kunna utbilda mej till nåt samtidigt så jag slipper ta csn-lån (eller ta lånet är väl inga problem, det är skulden efteråt jag vill slippa, haha). Och sen vill jag ha ett jobb där jag kan jobba mej uppåt för att slutligen bli chef. Jag tror jag skulle bli en jäkligt bra chef! Så är det med det...

Var mycket mer jag ville skriva, men det blev så långt redan nu så hoppar det, haha.