01 oktober 2009

what really grinds my gear....

Ja, jag stör mej på många saker här i världen, endel viktiga saker, och endel lite småsaker. Det är småsakerna jag tänkte rikta in mej på just nu...

För det första..reklam! Visst, finns några roliga (Norrlands Guld-reklamerna t ex), men så finns det ju då några där jag bara vill skrika "Hur fan tänker ni!??!?!" haha.
Coca Cola Zero...mmmhhmm. "I'm gonna take a shower, make yourself at home". Fuck you! Han är ju knäpp killen, han hade aldrig fått följa med mej hem. Då kliver han genast upp ur sängen och går til kylskåpet. Han tar ut en 50cl Coca Cola (Zero såklart) och DRICKER DEN! Kom igen nu vad fan, HUR FAN TÄNKTE DU NU? Om hon har en endaste 50cl cola i kylen, är det inte då UPPENBART att hon ska ha den själv. Man tar inte den enda lilla colan som finns!
Haha, ja, det dr är för mej helt obegripligt Han hade väl kunnat ta ett glas från en stor flaska istället. Men nej, hon hade inte köpt en sån, för hon köpte en cola åt BARA SEJ SJÄLV! Så det så. Det fattr ju vem som helst ;)

För det andra. Dell-reklamen. Vad håller dom på med egentligen, gubbarna i början? Gubben med mössan reser sej upp, knäpper på sej hängselbyxerna, ger en blick åt den bruna karln intill han som ger en blick tillbaka och ser nöjd ut. Och det fattar vi ju alla vad dom har gjort. SNUSKGUBBAR! Ni är fan på jobbet. Ni är där för att göra datorer och INTE för att se om "den enes hårddisk passar i den andres dator" så att säga. Usch på er! Get a room!
Sen kollar de lite på varandra i slutet också. Nejnej, sköt det där utanför jobbet! Och speciellt då inte kamerorna rullar!

Fö det tredje. Det har inte med reklam att göra. Det har med mamma, pappa, barn och göra. Jag blir riktigt illa till mods då föräldrar alltid nämner sej själv som "mamma", som om det är deras jäkla namn. T ex, Lilla Kalle (barnet i detta exempel) kan inte knyta sina skosnören hur han än försöker. Då säger Karin (Kalles mamma) "Ska mamma knyta?", you scab. Du är väl fortfarande ett "jag" även om du har barn?
Eller, Lilla Kalle vill rita, men hittar inte kritorna. Han frågar Karin "vart är kritorna?", varpå hon säger "Jag vet inte, du får fråga pappa".
Visst, har inga problem med att Karin då sagt "Jag vet inte, du får fråga DIN pappa". Det är ju mer korrekt. Han, Loffe säger vi, är ju pappa till Kalle (får vi hoppas, hehe), men han är ju fortfarande Loffe och inte bara "pappa". Svårt att förklara exakt hur jag menar, men ni kasnke fattar ändå.
Visste ni dessutom att det är jättemånga barn som inte ens vet vad deras föräldrar heter, just pga detta fenomen med att bara nämna sej själv som "mamma" eller "pappa" eller säga "mamma" eller "pappa" åt den man har barnet med? Det är ju helt sjukt tycker jag iaf. Jag läste det i en tidning för några år sen.
Det är ju samma med mej, jag visst inte ens vad min farfar hette, just därför att alla bara sa "farfar" till han. Alla kusinerna (d de kusiner jag träffade mest hade han som farfar och inte morfar). Jag trodde att han hette "Farfar", och döpte t o m en av mina pojkdockor till Farfar när jag fick den, fr jag tyckte det var ett fint namn. Så säger nån helt pltösligt att "men han heter ju inte farfar, han heter ju Albin", yeah right. Han verkade då heta farfar.
Däremot visste jag att morfar hette Kaouko (hur dte nu stavas, det vet jag inte) då han fortfarande fick ha kvar sitt namn och itne bara heta "Morfar".
nej fy fan, it really grinds my gear.
Låt era barn kalla er "mamma" och "pappa", då ni ju förhoppningsvis är deras föräldrar, men förlora inte erat namn i virrvarret. Jag kommer då fortsätta att vara/heta Isabell även om jag är mamma åt nån.

För det fjärde så säge jag bara en sak; högstadieelever! Behöver man säga mer? Blimey! Ungdomar är förjävliga. Tror dom är on top of the world, men ni vet inte så jäva mycket som nu tror, harj ag märkt, Ojojoj, vilken tur man hunnit gå ut högstadiet! ;) Skulle fan inte ens göra om det om nån betalade.

Så, nu harj ag fått avreagera mej. Kan ju istället berätta om i tisdags då jag kände mej som..ja, en apa eller nåt.
Jag kom ut från Apoteket och hade pengar i ena handen, börs och kvitto i den andra. För att göra det enklare så satte jag fast kvittot mellan läpparna, satte ner pengarna i börsen och sen i jackfickan.
Så kommer ap-problemet. Kvittot satt fast på underläppen! Jag försökte och försökte, men den satt där. Så jag ryckte till, och på kvittot ser jag enmassa skinn från läppen och enmassa blod! Kollade i kameran på mobilen hur illa det vr ställt, och det såg ut som om jag varit i slagsmål! Och ont gjorde det, haha. Det rann fram rätt mycket blod över hela läppen.
Jag som skulle till ICA, men ville inte se ut som en slagskämpe utan gick och sög in läppen i munnen hela tiden med en konstant smak av blod. Haha, då var det skönt att komma hem sen må jag säga!

Idag ska jag göra fläskpannkaka till middag. :) Eller halva fläsk, halva utan, då det bara är Jonas som gillar fläsket. :)
Blir mumsigt!

1 kommentar:

sara sa...

att man säger "mamma" och "pappa" kan bero på att små barn talar om sig själva i tredje person.. då blir det naturligt att också göra det... sen kanske man vill uppfostra sina barn att kalla en för mamma och pappa... skulle själv inte vilja att mina barn sa "sara" till mig, som om jag var vem som helst liksom...

Dessutom kommer det nog naturligt... när jag pratar med elvis säger jag "å du är mattes lilla bääääbis" och "husse går ut med dig"... fast alla är ju olika... är kanske lite mer traditionell...