Som en litenliten uppföljning på gårdagens inlägg så såg jag idag på Sjunde Himlen. Mamman där i familjen (som har 7 barn) sa, då en av döttrarna sa att hon inte ville bli "bara mamma", vilket hon ansåg att hennes mamma var, att "Jag är inte bara mamma. Jag är en person, en kvinna, en fru, och jag har drömmar precis som alla andra. Det finns mycket jag vill göra, mitt liv är inte slut ännu"...
Det tyckte jag avr bra sagt. För det är precis det jag menar. Det verkar som om alla bara slutar var aen person och bara är "mamma" när de får barn.
Och jo, nog kallar jag mina föräldrar för "mamma" och "pappa", även om dom inte pratar om sej själv som om dom inte vore annat än just "mamma" och "pappa". Dom har alltid fortsatt vara "elof" och "tuula", två personer med drömmar, tankar, egna liv, trots att de har tre barn. Det är ju bara en delav det stora hela.
Kan inte komma på en enda gång då mamma kallat sej själv "mamma" som om det vore hennes jäkla namn. Aldrig! Great :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar