Dörrknackare

Jaha, på tal om att det var så tyst i lägenheten våran om nätterna...det gällde tydligen inte i natt! Fast det här gällde ljud utifrån! Det har kört bil efter bil efter bil runt runt på Nyborg. Det som jämt är dött här, haha. O Cherry satt i fönstret när vi kollade film och skällde på bilarna. Sen gick vi och la oss. Bilarna tystnade efter en stund. Men kring halv 1, tror jag det var, knackade det på dörren! What? Iddes då inte gå upp och se vem fan det var, tänkte att är det nån jag känner o det är viktigt så ringer dom väl. Sen tog det nån minut så hörde jag fotsteg försvinna. Fan, man skulle ha smygit ut i köket och sett vem det var, haha. Nu lär jag ju aldrig få veta! Kanske nån som gick fel..vet då inte vem fan som skulle kunna få för sej att hälsa på så sent!

Idag har jag då varit på promenad med jycken, då piggnade man då till på morgonen, sen vart det brödbak. Nu är frysen full med mjukkakor. Tycker bäst om dom som är efter receptet pappa alltid kört med. Här uppe gör ju i princip alla dom där som kallas "gahkko" (hur det nu stavas vet jag inte) , men det är som inte riktigt lika gott. Dom är ju som sega och blir torra så lätt, fast nog är dom goda dom med..men inte som pappas! :D

Kan ju ta och visa upp min nya frisyr jag fick under påsken i stugan..haha.

Jag blev lite less på vanligt rakt ner hår. Och måste jag verkligen se proper ut nångång så går det faktiskt att kamma till håret så flinten inte syns, haha, gammalt beprövad trick ni vet ;)

Och så har vi senaste tillskottet i min familj:

Mycket nöjd är jag :) Där är han ju nygjord och svullen, men nu har han läkt ihop fint och är bara lite torr. Men snart kan han också leva ett fritt liv utan att behöva smörja sej titt som tätt :) Jga ska inte ljuga, den gjorde skitont att göra, haha. Med Paul där bredvid var det inga problem förrän det lila skulle dit och allt var ömt från resten av tattoon, men John, ajaj. Men det var bara att bita ihop. Lite smärta har ju ingen dött av. Men sen var det klart och jag skuttade glatt iväg till spegeln för att kolla och då var smärtan som bortblåst, haha. Fast det lila på Paul måste ha gjort ännu ondare, för då kunde jag inte ens andas. Här kunde jag då iaf andas hela tiden. Fast då gjorde ju största delen av den ont, kanske man är lite känsligare på vänster sida? Eller tjaa, på armarna gjorde det ju inge ont alls oavsett vilken arm jag gjort på.
Nåja, tur är ju att man skratta sej genom smärtan. Man vet ju att det är en själv som låter sej gå igenom sånt även om man vet att det kan göra ont, så vad ska man annars göra? Gråta o skrika? Nej fan, inte min stil..:) Här skrattar vi istället och lyssnar på Paul Stanley som sjunger, då känns ju allt lite bättre!