Knäck

En knäckt Isabell

Ja, så har jag då försökt göra knäck.

Jag var riktigt knäck-taggad på fredagen och satte igång och såg fram emot att stolt få visa upp knäcken för Jonas när han kom från jobbet. Men ack så fel jag hade.

Ja, det började ju som så att jag blandade ihop allt som man skulle, lät det koka och det såg så fint ut och luktade precis så som knäck ska lukta.

Så har tiden gått som skulle, så jag tog tag i öronen på grytan och skulle ta bort från plattan, och det är nu det börjar gå snett, men jag var för ivrig och högg tag för långt in. Det resulterade i att jag brände ena fingret på skruven (som var skållhet) som gör så att örat sitter fast i grytan. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra.

Så kom jag på att spola med kallvatten. Det kylde fint!

Men ja då kommer jag på att grytjäveln ju står kvar på plattan och bubblar! Jag tar den försiktigt därifrån, men ja, knäckhelvetet ser mer ut som choklado ch har en välbekant doft av bränt.

jag tänkte att, men det kanske går ändå. Så jag bröajr sleva upp i dessa små sköra knäckformar jag inhandlat för en billig peng och nej fan, dom vill inte samarbeta. De dansar runt på plåten halvfyllda och med knäck segt rinnande ner för kanterna, medans några tippat omkull i rena förskräckelsen. Formarna hade nog inte väntat sej en så ful knäck kan jag tänka mej.

jag vet tillslut inte om jag ska skratta eller gråta åt elendet och ger upp. Jag provsmakade en knäck, fy fan vad äcklig!

Så kommer vi då till det tråkigaste med att baka; plocka undan! Två djävulsskedar ligger där med horn och vill inte släppa taget om knäcken, medans knäcken som aldrig tog sej till formarna har...självfallet fastnat i grytan!

Med lite våld och mycket varmt vatten lossnade det från skedarna, spisen och bänken. Men i grytan, nej det ville inte försvinna.

På lördagen kom vi dock på idéen att hälla i kokande vatten, och då gick det att skrapa med en träslev efter ett tag så allt lossnade.

Hur gick det för knäcken då? Jo, som tur är gillar Jonas lite bränd smak så han åt upp dom.

Frågan nu är ju bara, ska jag våga försöka igen?!